Jag blir inte klok på det här med bloggar ibland.

En snabbtitt på de mest besökta bloggarna på qruiser.com borde väl vara en hel bunt bögbloggar? Och med tanke på att de är de mest besökta borde de vara av hög kvalitet med välskrivna inlägg och högklassiga bilder? Näpp. Tji fick jag.
Det handlar mest om schalger, reklam för olika webbsidor, folk som tränat och vill säga hur de duktiga de varit, smycken, kläder, folk som vill att alla ska tycka synd om för att de är förkylda, smink och fester. M.a.o. ämnen som mer hör hemma på Facebook än att de ska ha en egen webbplats.

Jag vet inte om det bara är så att jag helt enkelt inte tillhör bloggarnas målgrupp och därmed blir uttråkad väldigt snabbt. Även om jag är bög/bi och inte alltför jäkla gammal försvinner min koncentration för innehållet på väldigt kort tid.
Schlager gillar jag i små doser och kläder intresserar mig precis runt tidpunkten när jag får för mig att köpa dem.

”Bögbloggarna” verkar på så vis vara lika meningslösa som alla de andra popläura ”vanliga bloggarna” som brukar vara överst på topplistor här och där.

Det kanske är lite högfärdigt att jag ser ner andra bloggar. Det är jag medveten om. Men jag tycker verkligen såhär: 99 % av de bloggar jag besöker är skräp som jag inte förstår hur de överhuvudtaget kan locka en endaste besökare till.
Jag är väl en jävla tråkmåns helt enkelt. Jag får väl ta en banan och försöka bli glad.

Varför känns det som att politiker inte lyssnar på sina väljare längre?
Eller är det bara jag som är så fruktansvärt otakt med samhället att jag upplever det så?

Gång på gång kommer det fram nya lagar som ska stävja brott mot upphovsrätten och ge myndigheter fler möjligheter att avlyssna och spionera.
Vi har lärt oss att bakom SOPA, ACTA, IPRED, FRA och en massa andra bokstavskombinationer gömmer sig hemlighetsfulla organisationer som ska verka ”i nationens intresse” och lagförslag som ska se till att piratkopieringen minskar.
Förbud på förbud och mera avlyssning och spioneri.

Anledningen till att sådana här saker intresserar mig är att de berör den plats jag gillar allra mest: Internet. Ett världsomspännande digitalt nätverk som gett röster åt de som inte hörts och gett möjligheter att byta erfarenheter och information med varandra i enorma mängder.

Men istället för att omfamna denna viktiga uppfinning läggs det resurser på förbud och avlyssning. Och förutom att vi får betala i form av ett mer censurerat och tråkigare Internet får vi, (föga förvånande) också betala med våra plånböcker. Bl.a. att genom skattemedel bekosta Försvarets Radioanstalts nya dyra servrar som används för att kunna gå igenom all data de avlyssnar.

Angående piratkopiering har jag mycket svårt att tycka synd om vare sig skiv-, filmbolag eller någon annan form av mediaföretag.
De möjligheter som vi alla har fått genom att enkelt kunna dela material med varandra har även de haft tillgång till och borde vid det här laget haft lösningar att tjäna pengar på sina alster.
Istället har de med näbbar och klor försökt och till viss del lyckats stoppa tjänster och tekniker för att dela information med varandra.
De har, kan man säga, själva diskvalificerat sig från någon som helst sympati.

Angående avlyssning har jag mycket svårt att förstå mig på det övervakningssamhälle vi har hamnat i.
Jag brukar alltid säga att Hitler hade varit väldigt glad om han hade levt idag, med tanke på vilka möjligheter till laglig avlyssning som finns. Gestapo hade nog lyckats ännu bättre med vad de höll på med.
Idag sägs det att man försöker förhindra terrorbrott innan de sker, men hur ser det politiska läget ut om 25 år? Vad är det då för oliktänkare som ska jagas? Oönskade oppositionspolitiker? Jobbiga journalister? På ganska kort tid kan mycket förändras och med de lagar som redan nu är i kraft kan det gå ännu snabbare.

Ett av de största problemen är att folk inte bryr sig.
Så länge folk har tak över huvudet, mat på bordet och pengar i plånboken så är alla nöjda och glada. Och om ni läst inlägget ända hit tillhör ni de få människor som engagerar er i saker och ting. De allra flesta blir uttråkade och bara ”stänger av”.
De allra flesta verkar ha mer engagemang i ”Bonde söker fru” än vad som sker i samhället.
Jag menar förstås inte att man inte ska ha lättsamma intressen, men att vare sig ha koll eller lust att försöka förstå sig på det samhälle man lever i är både slött och skrämmande.
Jag har kommit på egna nära släktingar klaga lite lojt på politiker, fastän de inte ens gick och röstade när det var val. Jag förstår mig inte på den ekvationen.

När jag var yngre trodde jag verkligen att politiker tjänade folket och gav oss alla en stark röst.
Numera skyddar de endast vissas intressen och ägnar sig allra mest till det hästar inte kan: sko sig själva.

Mindre uppdatering 2012-02-19 kl 17:29 – En del grammatiska fel åtgärdade.

Idag, den 14:e februari firar jag:

Med detta menar jag att det här dagen då vi uppskattar varandras stjärtar lite extra genom att titta, klappa och ha kul med dem. (Men fråga först om det är okej. Alla blir kanske inte lika glada.)

Hur stor eller liten, rund eller platt, hårig eller len stjärten din än kan vara, uppskatta att du har en och passa på att uppskatta andras. För utan stjärtar hade världen varit mycket tråkigare. (Och det hade varit betydligt mer obekvämt att sitta!)

Men, är det du Carola?

Jag har tidigare börjat skriva om drömmar jag haft men inte slutfört dessa inlägg. Kanske är det p.g.a. det faktum att jag inte vet hur jag ska tyda dem.
Förmodligen bör man inte ens försöka. Drömmar är ett misch-masch av all överflödig information som vi inte hinner processa annars. Hjärnan har fria tyglar till att löpa amok.

Det finns mycket mumbo-jumbo angående att tyda drömmar. Förmodligen kan man inte säga vare sig ditt eller datt om en persons drömmar.
En sak är säker: nio gånger av tio, när jag drömmer, handlar det om helt jäkla galna saker. Saker som inte ens kan förklaras. Saker som inte ens passar en snuskblogg skriven under en anonym pseudonym.

Vad sägs om det här exempelvis?
Gårdagens dröm innehöll kraschande flygplan, biljakter och stora (olagliga) odlingar av snödroppar.
Förra gången jag kom ihåg innehållet i en dröm var för ett par veckor sedan då det i mina drömmar var melodifestival med Carola. Men istället för att bara sjunga onanerade hon samtidigt med en dildo. (Värt att notera: om hon ställer upp i melodifestivalen igen och utför detta live på teve kan hon räkna med min röst.)

Kör inte bil onykter. Annars kommer den här snubben och gör köttfärs av dig.

Jag dricker i princip aldrig sprit. Jag har aldrig funnit tjusningen i det.
Men för den delen är jag varken nykterist eller har synpunkter på om andra dricker. Folk ska få göra vad folk vill.

Anledningen till att jag nämner detta är att jag ska försöka (”med guds hjälp och en tandborste”) ta körkort detta året. Att vara utan det här på landet suger i den allra mest negativa bemärkelsen man kan tänka sig.
Och som ni vet hänger ju alkohol och bilkörande väldigt dåligt ihop och läroböcker och teoriprov är smockfulla med pekpinnar som ändå inte kommer hjälpa alls (eller?).

Vidare till min observation:
Jag sitter och ”lek-löser” ett teoriprov på webben och stöter på den här frågan:
”Hur mycket starksprit (40 %) motsvarar 100 cl folköl med 3,5 volymprocent alkohol?”
Jag borde vid det här laget lärt mig hur man ska räkna ut det här, men jag blir helt lost vid sådana här frågor. Jag kan inte sådant här. (Visst är det matematik det handlar om men jag försöker bara statuera ett exempel.)
Och varför dessa exakta uträkningar? Olika personer reagerar ju olika på alkohol. Hade det inte räckt att körskolorna hade lärt ut att:
”ditt omdöme och dina sinnen är inte helt på topp när du har druckit, så undvik att köra bil efter att du druckit”.

Varför krångla till allt?

Hoppas ni har det bra därute i det avlånga landet. Att ni mår bra och är glada.

Puss och kram och klapp på stjärten!

Jag tror jag hatar tid. Eller klockor. Eller kanske båda delarna.

Tiden går alltid för fort när man vill att den ska gå sakta. Men framför allt så går tiden ohyggligt långsamt när man vill att den ska gå snabbt.

Att vänta kan inte bara vara oerhört tråkigt. Det kan vara rent plågsamt också.

Jag har kommit fram till en sak. Jag skulle vilja vara en hemmafru, eller ja ”hemmaherre”, eller vad man nu ska kalla det?
Jag är ju singel och är ganska lycklig med att vara det. Jag är så pass inåtvänd och egoistisk att jag nog funkar allra bäst som singel, även om det då och då dyker upp tankar på att man skulle vilja bo tillsammans med någon skön tjej eller kille.

Om jag då, mot förmodan, skulle flytta tillsammans med nån, då skulle jag inte säga nej till att vara ”hemmafru” eller kanske hemmafru med deltidsjobb vid sidan av, eller någonting sådant.
Städa, laga mat och vara redo att ta hand om min make/maka när han/hon kommer hem från jobbet.

Det låter kanske tråkigt, men det skulle faktiskt vara väldigt härligt att ha huvydsysslan: kärlek.

Nu kanske många ofrivilliga hemmafruar eller hemmaherrar blir helt galna på min önskan, då jag kanske får det till att låta som att hemmafruar/-herrar inte gör någonting om dagarna, men det menar jag verkligen inte. Det finns ju massor att ta hand om i ett gemensamt hem och har man barn så ökar antalet saker som ska utföras närmast exponentiellt.

Är du en hemmafru/-herre? Frivilligt eller ofrivilligt? Skriv gärna några rader om vad du tycker om’et.

Runka först, sedan TV-spel.

Jag tänkte egentligen skriva några rader om nya säsongen av Robinson som snart börjar och hur de försöker locka tittare genom att låta männen börja nakna när de kommer till ön.
Men jag ångrade mig när jag kom på att jag faktiskt inte bryr mig ett skvatt om Robinson och att jag kom på att tänka på en annan sak.

För ett par veckor sedan  var det en massa ungdomar som gick lös i London och andra engelska städer genom att bränna och slå sönder allt som kom i deras väg.
Liknande beteende har återfunnits även här i lilla Sverige och jag har hört vid ett flertal tillfällen en av orsakerna till detta: ”att det inte finns något för ungdomar att syssla med” (vilket säkert bara är en del av problemet, men den del jag väljer att fokusera på).

Ingenting att syssla med? Jag förstår inte hur en ung människa idag överhuvudtaget kan få för sig att det inte finns saker att syssla med? Roliga saker alltså! Fritids-kul!
Visst skiljer det sig mellan kommuner, men här där jag bor finns det möjlighet till att utöva en myriad av sporter (golf, fotboll, bandy, judo, ishockey, simning, tennis m.m), gillar man inte sport kan man ut och gå i naturen, vill man hellre vara hemma kan man titta på TV, utföra en jäkla massa saker framför datorn (spel, surfa, runka till Brasilansk fis-porr) eller varför inte säga till en kompis att komma över och spela Super Nintendo hela höstlovet?
Om man råkar bo på ett ställe som Gud verkar ha glömt (eller rättare sagt med en sketen kommunledning), funkar de sistnämnda grejerna utmärkt ändå. De går ju att ordna varsomhelst det finns ett el-uttag!

Tänk på våra äldre som fick börja jobba när de var typ 15 år och innan dess hade de inte mycket till roliga prylar att leka med. De umgicks och hade roligt tillsammans.

Jag är 26 år men känner mig mycket äldre i  detta fall. Jag kan inte förstå hur folk kan få för sig att det inte finns något roligt att göra. Det finns ju alltid roliga saker att hitta på som inte går ut på att skada folk eller egendom!

Gamle man ska nog ta och lugna ner sig nu. Aj aj oj oj…

Jag är ganska ”vanilla” när det kommer till flera saker angående sex.
Jag har helt enkelt inte något större intresse för olika fetisher, läder, piskor och allt vad den kan vara.

SwedishMiss skriver idag om ”ballbusting”, vilket nog kan förklaras som att man uppnår någon form av njutning av att bli slagen/sparkad på pungen/testiklarna.

Om man någon gång har missat på cykeln och råkat plantera ”kronjuvelerna” rakt i cykelramen så vet man hur jäkla ont det gör.
Jag får inte in i mitt lilla huvud hur detta kan vara skönt på något som helst sätt.

”Ballbusting” har jag känt till länge, men ibland känns det som att ju fler fetisher jag upptäcker, desto mer konservativ verkar jag.

Gratis är gott, det tycker nog de allra flesta av oss. Och här på nätet frodas gratiskulturen. Inte minst i porrens värld.
Främst med tanke på hur mycket porr som finns tillgänglig helt utan kostnad på många webbplatser, kategoriserade efter tycke och smak. Framförallt korta videoklipp och låg- eller mellanupplösta fotografier, men också en del riktigt välproducerad porr, helt utan kostnad, tillgängligt för alla.
Man kan verkligen undra: vem betalar för porr idag? Allting finns ju tillgängligt gratis?!

En del av denna utveckling av gratiskultur står amatörporren för. Vem som helst kan idag med en billig kamera (stillbildkamera med videofunktion, riktig videokamera eller bättre mobil), filma när de onanerar, leker med leksaker, har sex, gruppsex eller utför precis vad som helst. Enkelt att spela in och enkelt att dela med sig av via webben. En utveckling som jag älskar då det innebär att mer och mer av den tillgängliga porren är äkta, d.v.s. inspelad av folk som verkligen gillar att ha sex med varandra!

Webbsidor som tar emot videomatierlal såsom YouPorn, Redtube, XTube, PornTube, yuvutu och allt vad de heter, är en del av den nya moderna porrindustrin som kanske inte själv producerar porr utan istället tillgängligör amatörmaterial (och ”proffsmaterial”) helt gratis eller via betaltjänster.
Detta är alla sidor som har förstått gratiskulturen på nätet och försöker att tjäna pengar på den via reklam och betaltjänster.

Men som sagt: vem betalar för porr idag? Eller rättare sagt: varför ska man betala för porr när allt finns gratis? Finns det någon som helst anledning?

Det går lite trögt på bloggen just nu och så kommer det förbli fram till den 1 augusti.
P.g.a. andra åttaganden (gud vad trist det låter), så måste jag pausa helt från bloggen tills dess.

Gla’ sommar! :-)

Jag har fastnat i livet. Det verkar inte röra sig framåt. Och det är frustrerande.
Samtidigt vill jag inte förändra de saker som är bra.

Anledningen till att det inte rör sig framåt är helt och hållet mitt eget fel. Jag lyckas inte ta tag i saker och ting. Jag kan inte skylla något på någon annan då situationen är mitt egna ansvar. Vilket gör att man blir sur på sig själv.

En hel del av dessa tankar skulle kunna ligga till grund för flera blogginlägg, men inte ens det lyckas jag ta itu med.
Inte nu åtminstone.

Ett litet erkännande från mitt håll: jag tycker inte om ”lesbisk porr”.
Framför allt gillar jag inte mainstream-varianten av ”lesbisk porr” med målgrupp grabbar (lika lite som jag gillar övrig mainstreamporr för den delen).
Jag har väl egentligen inget emot tanken. Det finns killar som gillar det, men för min egen del är det bara tråkigt.

Och det är väl här det märks, att min bisexualitet lutar mer åt grabbhållet än tjejhållet. Jag blir inte tänd på tanken av två tjejer som har skönt tillsammans. Kul för dem liksom, men ryck på axlarna för min egen del.

För att jag ska gilla porr vill jag helst att det ska vara äkta vara, d.v.s. äkta amatörporr, bra kvalitet, mycket mys och bra knull. Men inte ens om alla dessa kriterier uppfylls så blir mina sinnen tillfredsställda (för stunden *host*), om det handlar om endast två (eller flera) tjejer.
Det är väl min kukfascination som blockerar hela upplevelsen antar jag.
Om det inte finns några kukar med i sammanhanget finns det en risk att jag blir ointresserad. Nästan lite mansgrisigt kanske?

Undantaget som bekräftar regeln är när det handlar om amatörporr med endast en tjej som på egen hand tillfredsställer sig. Det kan vara riktigt mysigt att titta på. Varför just detta får mig mer intresserad än om det är flera tjejer involverade vet jag inte riktigt.
Här är i alla fall en gammal orgasm-godning som alltid är mysig att se!

Porr kan vara extremt tråkigt, förutsägbart och plastigt till den milda grad att det t.o.m. blir avtändande.
Amatörporren är på många sätt en räddning i sammanhanget och kan vara extremt upptändande med den verklighet som ibland lyckas titta fram i några av de miljoner videosnuttar som folk laddar upp på nätet.

Tyvärr är mycket amatörporr av dålig kvalitet. Allt som oftast är videokvaliteten kass så att man knappt kan urskilja vad som händer. Eller så är klippen på tok för korta, oinspirerande och direkt tråkiga.

Tänk om man kunde kombinerat den realism som återfinnes i amatörporren tillsammans med professionalismen ifrån den kommersiella porren!

Nedanstående kortfilm: “I want your love”, lyckas nästan hela vägen med detta.
Den är gjord av Travis Mathews som är en filmmakare, (kanske även konstnär), med fokus på homosexuella män i sina projekt.
Utöver att filmen är proffsigt utförd verkar det som att personerna i filmen faktiskt vill knulla med varandra. Samtidigt är den mysig, sexig och härlig. “Bögporr” när det är som allra bäst.

Här är 14 minuter riktigt mysig film:

En intervju med skaparen av filmen återfinnes efter hoppet.