... Säg mig vem som vackrast i världen är?






Tjusigt va? Det är jag och tanterna.

Bäst av allt? Får ingen Stig Helmer. Mitt hår är annars hopplöst. Alltid när jag sovit vaknar jag upp med en tjusig Stig Helmer som spretar åt alla håll men nu märks det inte. Yiiiihaaaa!

Varit och klippt mig. Känner mig två ton (nåväl ett kilo om du ska vara så petig) lättare. Folk brukar dra av något kilo när de väger sig för "tunga kläder", men håret då??? Där alla mina kilon sitter. Mitt hår har någon konstig förmåga att bildas till en boll när det börjar bli lite för långt och tjockt; ramar liksom in ansiktet så där ickesmickrande. Men nu är jag åter den pudding jag alltid är.

Hur ser jag ut nu då tror ni? Kommer ni kunna känna igen mig? Känner PUSSEN igen mig??? Är jag blåhårig? Har jag dreads? Fick jag panik, rakade av mig allt och numera är flintskallig? Kan då säga att alltid när jag kommer ifrån frisören älskar jag att lukta på mitt hår men denna gång vill jag spy av doften på mitt hår. Luktar verkligen POO(dle - en blöt sådan).

Hur jag ser ut får ni se imorgon. Mohahahaha *cliffhanger*.

Pussen skulle igårkväll googla "apa", fast på engelska. Varför just engelska? Ingen aning. Vad han sökte efter? APE.

Alltså.. Ape? Vad hände med det traditionella monkey?

Okej. Man kan säga ape också. Men erkänn, hur svenglish låter inte det? "Oooh look over there an ape." Gorilla eller babianarsle går också bra. Men ape? APE??? HA.

Att välja halsband är inte det lättaste. Dels ska man först bestämma sig för vilket halsband som passar bäst till outfittan och dels trassla fram helsicket. För det mesta vill hjärnan krångla till det och givetvis ha halsbandet som hänger längst in på den lilla, lilla spiken; just det där halsbandet som hänger under alla andra halsband och som är sådär riktigt tilltrasslat och helvetiskt. Det älskar jag. Skitkul. Älskar trassel.......

Det är med andra ord ett frustrationsmoment där svordomar studsar ut ur munnen som om det vore en berg- och dalbana.

Frukta ej, ty slutet är nära. Ja. För trasslet alltså. Har äntligen köpt mig ett smyckesträd. Nu ska alla smycken få skimra fagert i fönstret.


No. More. Trassel.

Eh ja. Jag hade föreställt mig hur halsbanden skulle hänga snyggt och dingla men vore kanske bra om jag hade tänkt på att smyckesträdet var bra mycket kortare än halsbanden...

Mina sköna favoritbyxor har gått sönder. Nu syns det inte men det har dem.

Alla mina favoritbyxor verkar vilja gå sönder. Inte bara gå sönder utan alla vill gå sönder på samma ställe; mellan the-not-so-white-in(oj-jag-menar-ut)gången och skrevet.

Hur i helskotta kan de spricka just där? Lämnade för bara någon månad sedan in ett annat par byxor på lagning för att de spruckit just där. Ska jag nu lämna in dessa också? Sömmerskan måste undra vad jag gör med mina byxor.

"Du har för stor rumpa", skämtar pussen till det med. Kul. Skitkul.

För mycket giftgaser och rövgnissel, säger jag.

Varför kallas denna underbart fula mössa för BJÖRNFITTA?

Kan någon förklara det? WHYYY? Varför björnfitta av alla ord? Hur stor och hårig är egentligen björnhonornas lurviga genitalier (jomenvisst vilka snitsiga ord jag kan svänga mig med)?

Borde killbyxor då kallas för snabelgömmare? Typ lika konstigt. Jag sa typ.

Världens vackraste puss, now smooth as a baby-stjärt. Precis som det ska vara.

Fick en chock när jag drog ner min jättebabydräkt igår för att tacka för mig och sova. WHAT THE FREAKING HAR HÄNT MED MINA BEN?!?!?!?!

Har febern och det halsonda exalerat till någon hemsk hudsjukdom? Håller jag på att bli mumifierad? Kommer jag dö??????

Nähä. Det är bara gaymasen som glömt smörja in sin hud så nu håller kroppen på att byta hudlager. Jag är verkligen sämst på att smörja in min kropp (vilket man inte borde vara efter att ha varit två veckor i värmen). Ni ser. Jag sitter hellre här och skriver om HUR JAG BOOOORDE smörja in min hud men gör jag det? Näe. "Orka".

Vill du gå ner i vikt? Bli magsjuk.

Vill du få en vältränad mage? Få rethosta.

Vill du ha en säregen gångstil? Stuka foten.

Vill du bara njuta av livet? HÅLL DIG FRISK FÖR FAAAEN.

Jag har ret-, torr- och slemhosta på samma gång. Känns som jag har ett gäng partymaneter i halsen som har brakfest.

Hatar just nu sjukvården lite smått. Allt jag ville ha tidigare idag var lite hostmedicin, men fick jag det? Näe. Vad jag fick höra av gubbstrutten i andra änden av luren? "Kom imorgon mellan 10 och 11 så skriver vi ut ett recept." Tror han på det själv eller? Att jag ska vänta ett dygn till med denna jag-hostar-upp-lungorna-hosta-och-kan-knappt-sova? Hade han tänkt att jag ska komma dit imorgon och hosta (lägga av en redig snorloska) honom i nyllet för att ynkligt säga "ja, där ser du, I need that hostmedicin"? Det är lite hostmedicin come oooon. Okej. Cocillana (tog mig en liten hutt av Cocillana flera dagar i veckan när jag var mindre för att jag tyckte det var sååå gott, sen tog tyvärr lillflaskan slut och mitt "beroende" rann ut i sanden) är beroendeframkallande och tydligen lugnande, kanske därför jag var så lugn som barn? Höhöhöhö. Men ändå. HOSTMEDICIN. Inte så jag bad om morfin direkt.



Överkonsumerar halstabletter och inväntar nu en diarréattack som heter duga, och allt är sjukvårdens fel. Höhöhö.

Tur att det finns TV och serier. Vad skulle man annars göra när man är sjuk och knappt orkar lyfta ett finger???

Pussen skrattar men han har fel. Fel, fel, feeel!!!

Mosad banan smakar inte alls som omosad banan, sådetså.

Det är som äppelklyftor. Att käka ett skalat äpple och att käka ett skalat äpple som är uppskuret i bitar smakar inte heller lika. Mycket godare med äppelklyftor. Blir liksom en helt annan smak; mycket syrligare och saftigare.

Eller hur? Visst har jag rätt?

Vi struntade i det där med marionettdockan. Vi kör på kung och slav istället. Jag ligger i soffan likt en säl, pekar med E.T-fingret och pussen springer. Skitbra. Det här med att vara sjuk kanske inte är så tokigt ändå???

- Älskling, gör du mig lite skorpor och te?

- Pussen, skär du upp en apelsin åt mig?

- Honeyboney, kan du rätta till filten här lite har preciiiis lagt mig så skönt?

- Pussen, pussen, pussen...

Ja. Ni förstår. Går ingen nöd på mig i detta sjukdomstillstånd; living like a Queen, en febrig och sjuk sådan. Ligger just nu och tittar på en av mina favoritfilmer från barndomen - Matilda. Innan dess tittade jag på Nanny McPhee Returns och bölade. Ja. Jag måste verkligen vara sjuk om jag gråter till den filmen, jag som aldrig gråter.

Idag skulle pussen överraska och göra middag; han skulle göra den goda kycklingsalladen han är så duktig på att göra (ja såvida jag steker kycklingen så klart, om man nu inte föredrar knaperbränd kyckling).

MEEEN. Peston var slut. I samband med att peston var slut dog pussens matlagningsfantasi. Det går ju inte dra ut något gammal rövartrick ur röva och komma på någon annan sallad att göra? Nej, nej. Vad han gör istället? Beställer pizza.



Alltså... Inte för att jag är den som är den. Men jag var sjukt icke-sugen på sallad så thank you God för att jag har en pojkvän som är mindre begåvad i köket.