Apropå det här med hur jobbigt och svettigt det är att hålla i andras bebisar.

Jag älskar däremot att TITTA på de små varelserna (jo, de är varelser - bebisar ser ut som E.T-aliens) samt lukta på dem. Di luktar ju så gott di dära småttingarna?!




Lilla jag, 2008 på Gotland, med nyfödda brorsonen.

Tillbaka till hur gott bebisar luktar.

Varför finns det ingen parfym som luktar bebis? Då skulle hetero-männen inte behöva något "hundtrick" utan kvinnorna skulle komma springandes direkt med bröna i högsta hugg. Elleeer?

Igår var Caroline och jag hos Moa (och lilleman) och fikade.

Lite fuskigt när man är barn. Då får man alltid störst bullbit. Så jäkla orättvist. Får jag störst bit om jag börjar gråta tro?

Igår när jag jobbade kom en kollega som fått barn förbi och visade upp sin sex veckors lilla bebis.

Helt plötsligt säger mamman: Jag ska bara gå gå på toa, här håll honom.

Hå... HÅLL??? BEBISEN?! JAAAG?

Vad lycklig jag blir av att vakna upp och se på Aftonbladet att Obama äntligen tar ett personligt ställningstagande, istället för att vara politisk rätt och tänka vad som ger mest väljare, och står bakom alla HBTQ-personer.

Ni kan aaaldrig gissa vad vi precis har ätit till middag. ALDRIG?!?!?!?!

Igår var jag med om något sjukt.

Eller ja, sjukt och sjukt. Säg vad som inte är möjligt när det kommer till mig. Minns ni den gången jag sträckte tungan (klicka för att läsa inlägget) och inte kunde prata på flera dagar? HAHAHA. Åh. Så typiskt jag. Jag lyckas då med allt.

I alla fall. Kan man få det? Träningsvärk i käken? För jag tror att jag hade det igår.

Jag hade sååå ont på kvällen. Spelade ingen roll om jag var avslappnad, sur, glad eller pratade - gjorde ont hela tiden. Kändes stramt och som ett konstant tryck på käken. Det enda som hjälpte var när jag satt och masserade min egen käke. Fullt normalt.

Jag blev så trött på skiten så jag gick och lade mig innan 22 och var skitsur. När jag vaknade imorse var det mycket bättre. Lite stramt idag med, men inte alls som igår.

I alla år pussen och jag varit sambo har vi köpt det billigaste toapapperet i tron om att det är just billigast och med attityden "äsch skitpapper som skitpapper". Vi brukar köpa en stor bal med Euro Shopper-skitpapper för typ en fis-i-havet-summa.

Men nu har vi förstått att vi lurar oss själva. Det är inte billigast.

LÅT ER INTE LURAS av skitpapperet som smular sönder i hela asseleeeet, köp kvalitétspapper!

Vi har precis köpt en bal med toapapper från Serla. En rulle är så hårt packad med flera meter papper (vilket fult ord?! Låter som om man torkar sig i röva med flera pappor) att det räcker i flera dagar. I slutÄNDAN är detta bra mycket billigare, bättre och skönare än Euro Shoppers där vi typ byter toarulle vid varje toabesök.

För att inte prata om hur drygt det är att öppna upp en ny Euro Shopper-toarulle. Gosh! Halva rullen tar ju slut innan man fått sig en fyrkantig ruta då det bara blir smala remsor av hela papperet som man virar runt 100 varv innan man hittar öppningen. DET slipper man med Serla. Kvalité, som sagt.




Japp. Då vet ni. SKITbra tips eller hur? Ni kan tacka mig sen.

När jag var liten (kanske åtta år) så hade familjen hyrt en stuga på Öland i en vecka. Bror och jag hade varit ute och sprungit i högt gräs och låg på kvällen helt utmattade på soffan och kikade på film.

Jag tittar ner (hade ingen tröja på mig) och ser något som ligger mellan pattarna - mitt i klyftan, även om klyftan inte var särskilt stor på den tiden - och lyser. Jag, peta-näsa-mästare som jag var, trodde det var en snorkroka som ramlat ner när jag letat guld-i-Alaska och gör en sprätta-iväg-snorkrokan-manöver-när-ingen-ser. Ingenting händer. Sprätter iväg en gång till och ser nu hur snorkrokan helt plötsligt börjar röra på sig.

Vad jag gör? Börjar gråta hela hysteriskt och gapskriker: DEN HAR BEN... DEN HAR BEEEN! AAAHHHH!!! DEN HAR BEEEEEEN!!!!

 

 

Traumatiskt minne. Inte konstigt att jag är rädd för insekter.

Denna bild skickade pussen när han var hemma hos sina föräldrar.

Ser ni vad det är? Inte? Gjorde inte jag heller, så var det ju bra med det.

Men det är en megafylld fästing (det vita är ett tuggummi, så ni inte blir rädda och tror att det är fästingen). Uppepå denna fästing sitter en annan, mindre fästing. Dessa fästingar satt i sin tur på svärisarnas ena katt.

Usch och fy. Är det något som nästintill är äckligare - eller lika äckligt - som spindlar så är det fästingar. Ryser bara jag tänker på det. Så jädrans äckligt när man klappar ett djur och känner hur en fästing sitter där *ryser längs med ryggraden*.

Inte nog med att de vill sätta sig fast och suga blod av allt som rör sig, utan nu suger de till och med av varandra (suger av, haha, jo det låter ju bra)?! Nasty shit.

Jag blir alldeles gråhårig av att titta efter lägenhet i Göteborg.









Lägenheten överst är den vi tittade på först. Åh. Jag är verkligen kär i den lägenheten. Loft. Balkong. Liten men naggande god (cirka 50 kvm). Dock svårare att få den lägenheten (måste ha stått i kö i minst tre år, vilket pussen har gjort) samt att ingen har ramlat ner från loftet och dött, oj menar flyttat ut, ännu och vi vet inte hur länge vi "vågar" vänta.

Lägenheten på de nedre bilderna är större, luftigare och tjusig planlösning (cirka 64 kvm). Dock utan loft och balkong men med stort kök istället och ser ut att vara ett trevligt hem.

Båda lägenheterna ligger centralt. Den översta lägenheten ligger alldeles vid Nordstan med utsikt mot hamnen och den andra närmre skolan med utsikt mot en tjusig innergård. Hyran är ungefär densamma (cirka 7000:-/månaden) för bägge lägenheterna.

AAAHHH!! Det är så svårt. Blir galen av allt lägenhetsletande. Det är skitsvårt att bara genom att titta på bilder försöka få en bild av vart vi vill bo i flera år framöver.

Vore så mycket lättare om någon bara kom och sa "här, ta den här lägenheten."

Bestäm åt oss?!?!? Vilken hade du valt och varför?

Idag har jag köpt min första BLUS.

Jajjemen.

Pussen är en sån där fegis som kan tycka att vissa plagg är skitsnygga, sen när han får reda på att det är "tjej"kläder kan han absolut inte köpa det. DET ÄR JU TJEJKLÄDER?! Det går ju bara inte att gå runt med när man är kille. TJEJkläder?! Nooo cannoooot.

Han lånade en tröja av mig förut. Åh vilken skön och snygg tröja, tyckte pussen. Sen fick han veta att det är en "tjej"tröja. Då var den tydligen inte lika snygg längre...

S-U-C-K.

Visst är det förbaskat drygt när rulltrappan inte fungerar och man måste anstränga sig och gååå upp?

Är det för mycket begärt att få vila benen i fyra sekunder? Va? Va?! VAAAA?! Bitch pleeease.

// Killen som tar hissen bara om han så ska en våning.

JAG ÄLSKAR LJUSLYKTOR.

Japp. Där har vi det. Det är mitt beroende. Montazami har sina tassels, och jag mina lyktor. Varje gång jag ser en ljuslykta pirrar det till i hela kröppen och jag vill spendera pengar. Köpa, köpa, köööpa. Vi har inte plats för fler men jag vill ändå köpa. Det ökar myshetsfaktorn till sitt maximum.

Tände ljus i hela lägenheten igår innan pussen kom hem.




Ibland förvånas jag själv över hur romantisk jag är.

... Kan även vara en distraktionsmetod för att jag utan problem skulle kunna kläcka ur mig "duuu... älskling... min finaste underbaraste och vackraste puss... din cykelnyckel... den är trasig."

Vad ska pussen göra? Bli arg? När jag har tänt ljus och gjort det mysigt?! HAHAHA. Don't think sooo.

Pussen fick en cykel i födelsedagspresent i tisdags, eftersom vi varit cykellösa sedan vår förra cykel blev snodd första dagen vi flyttade hit till Skövde för snart två år sedan. Bra välkomstpresent. Not.

Tänkte ta mig en cykeltur i det härliga vädret då pussen inte är hemma, bara det att han har hundrasjuttioelva olika nycklar på sin nyckelknippa. Hur tusan ska jag veta vilken som går vart?! Det gör det inte lättare heller då pussen har TVÅ olika lås på cykeln SAMT ett lås-som-jämt-sitter-fast-i-bakdäcket-ni-vet.

Det är med andra ord ingen cykel som passar sig för bankrån.

Jag fick i vilket fall som helst upp första låset utan problem. Katching! Men sen blev det svårare. Inte den. Inte den. GAAAH INTE DEN!!! JAAA MEN GRATTIS! Äntligen en nyckel som slinker in lika fint som smör som stått framme en varm sommardag. Men vad nu? Jag får inte upp låset?! Vrider och vänder men det går inte hur jag än rycker och sliter. Testar en annan nyckel och även den nyckeln slinker in fint i låset MEN när jag vrider om... Not katching. Trasig. Kaputt. The End.

JAG VRED JU INTE ENS HÅRT?!?!?! Tror jag......

Där står jag förbannad och skamsen med en trasig nyckel i min hand, ett lås som är fäst i bakdäcket på cykeln och en nyckelbit som sitter fast inuti låset.



Det blev ingen cykeltur...

Ps. SORRY älskling men du har lite jobb att göra när du kommer hem. Just sayin'..

En läsare tipsade om att en ny Marabou-smak har kommit.

SVOSCH, sa det, sedan var jag nere på stan på jakt efter nya Marabou Jordgubb.

Om den är god?

OM DEN VAR! Den är redan sluuut. Smakar... somrigt och fräscht. Torkade jordgubbsbitar (ni vet jordgubbsbitarna som är i nyttiga crunchy) och Marabous underbara mjölkchoklad i en helig, himmelsk blandning. Mmmm. Mhmmmm. MMMMMMMM!!!

Den får helt klart fyra bögballar av fem. Kanske fem bögballar till och med. Varför den inte får ett klimax-maximum är för att jag redan har mina favoriter som är omöjliga att slå; Non Stop, Mintkrokant, Digestive och Polka (samt klassikern Daim, såklart).

Har varit ute och sprungit nu på morgonen (hallå, svimmade du? Hallå??). Himlen är alldeles klarblå, solen skiner och det blåser kallt men jag fick någon snilleblixt (ramlat ut sängen inatt kanske) (eller den EXTREMA fullmånen som påverkat mig) om att ut och springa och det var SKÖÖÖNT. Tänka sig?!

Alltid (inte för att det sker särskilt ofta men ändå) när jag tränar kondition och är ute och springer får jag värsta blodsmaken i munnen samt torr och tung andning, ibland även håll. Att jag får håll beror nog på att jag är glupsk och äter innan.

Jag kommer ihåg på gymnastiken när jag var yngre och fick denna "blodsmak" i munnen. Tyckte alltid att det var så obehagligt så jag sa att jag hade ANSTRÄNGNINGSASTMA.

Haha. Ansträngningsastma my ass. Dålig kondition vad är det? Men läraren gick på det så high fiiive.

Jag är nog lite av en frisörs dröm (förutom att mitt hår är tjockare än svinto) eftersom min frisör har fria händer och får göra vad hon vill med mitt hår. Sen har jag, faktiskt, turen att passa i de flesta frisyrer och färger.

Varför jag denna gång valde att sätta mig under saxen och bli KORTHÅRIG? För att jag varenda, eviga sommar klagar på att luggfan är varm, jobbig och bara i vägen. Så nu fick jag det jag tjatat om de senaste somrarna - kort hår. Precis som när jag var liten, fast utan pottkant.

Jag tycker inte nya frisyren är hemsk. Den är okej. Lite Star Trek-vibb får jag av luggen??? Men jag vänjer mig. Tycker bara att jag ser så liten och... pojkig ut?

Det är drygt när man vänjer sig vid en frisyr. Jag älskade verkligen att ha permanentat hår. Trodde aldrig jag skulle gilla lockarna så mycket som jag har gjort. Men håret växer ju ut. Får ta och färga håret i någon häftig färg och permanenta till hösten sen igen. Nu under sommaren ska jag för en gångs skull vara korthårig (svårt att ångra sig nu), slippa ha en lugg som ligger i vägen hela tiden så fort vinden byter håll och framförallt skönt att slippa bli svettig om pannan.




Ni då? Vågar ni prova på något nytt eller är ni sådana där tråkmånsar som är rädd för förändringar och "bara klipper topparna"?

Jag går för det mesta runt med händerna, likt värsta coolingen, i jackfickorna. Likaså idag.

Jag drar upp vänsterhanden och PRECIIIIS när jag ska till att klia mig själv i vänsterögat skriker jag inombords NOOOOOO!!!

Puuuuh.

Tänk om jag inte hade hunnit stoppa mig själv? Tänk om min hjärna inte hade kopplat att handen är full av bläck då bläckpennan helt plötsligt gått sönder i jackfickan?

Då hade jag gått runt på stan, säkert helt ovetandes om att nyllet är täckt av bläck, alldeles lilablå i ansiktet. Vad skulle folk ha trott? Att pussen (eller någon annan) har pucklat på mig, gett mig en rejäl höger och en vacker blåtira?

Nu är jag blålila om fingrarna och naglarna har en tjusig nyans av blåbär. Fast hellre där än runt hela ögat.

Glömde ju berätta när jag jobbade för ett tag sedan och traskade runt på stan i de not-så-tjusiga "blåtossorna" som man klär sina skor i hemma hos gamlingarna.



Kom på mig själv traska runt i dessa smurfskydd när jag gått igenom hela stan.

Inte konstigt att folk tittade på mig som om jag precis rymt ifrån något psykhem, bara det vita linnet som fattades.

((((*SNYFT*. Saknar mitt lockiga hår när jag tittar på bilden. Vill dra fingarna igenom lockarna och bara headbanga. Åhhh. Varför valde jag att bli korthårig för?!))))