Dennis-tönt-M ni vet? Vet ni inte vem han (eller hen kanske man borde säga med tanke på hur han ser ut efter alla injiceringar) så har ni inte gått miste om något. Han är inte känd, men han tror att han är det. Det enda han gör är att försöka provocera sig uppåt i bloggvärlden genom att komma med urlöjliga size zero-argument/metoder (smalkrämer och andra töntiga saker) och hänga ut folk (vilket jag gör nu) (men han läser till jurist och det gör inte jag) (hur går juristyrket och "hänga ut folk" hand-i-hand???) som tjocka.

Han verkar störa sig på lår-som-går-ihop, kärlekshandtag och magar som dallrar. Allt detta har jag. Inte är jag mindre lycklig för det? Är säker på att mitt självförtroende och min självkänsla är bra mycket bättre än vad hans någonsin kommer bli. Vad får man ut av att provocera och klanka ner på andra? Förstår inte det. Är det så man vill framhäva sig själv och bli ihågkommen som? Killen som sätter konstiga skönhetsideal. Tragiskt.

Imorgon är det ingen vanlig dag nej det är singlarnas hatdag. Hurra, hurra, hurra. Hurra, hurra, hurra.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på hybrisen med denna dag. Vad är så speciellt med Alla Hjärtans Dag? Är det inte viktigare att visa kärlek och uppskattning till sina nära och kära (och sin älskling, om man har någon) varje dag än massor på en dag? Är det en dag där man ska kunna skämma bort sin älskling och tro att "ger jag rosor idag" behöver jag inte ge något mer på ett år?

Bara som att skriva små kärleksord på en liten lapp och lägga på något ställe där din älskling kommer se den, eller köpa en ros eller överraska med mysmiddag och levande ljus en vardag betyder sååå mycket mer för mig än om min älskling skulle göra det på dagen då ALLA gör detsamma. Det hela känns så... mainstream och kommersiellt?



Alla Hjärtans Dag: dagen då singlar låser in sig, tycker synd om sig själv och käkar choklad medan par blir stressade och dör i hjärtinfarkt?

Jag tror nämligen Alla Hjärtans Dag är stressande för många kärlekspar. Vad ska man hitta på? Hur ska jag slå förra årets överraskning? Tänk om hen inte blir nöjd? Ska jag fria? Ska jag köpa tjugo rosor (för att köpa en ros betyder ju att man är snål och inte tror på kärlek..........)???

Vad betyder Alla Hjärtans Dag för dig? Har du några planer? Själv ska jag jobba till 21.30.

• Köpa kläder som är porrigt genomskinliga i två storlekar för smått för att på så sätt locka sig själv att gå ner i vikt.

• Ge fina komplimanger till din älskling ihopp om att få utöka familjen med en liten valp eller pussy.

• Laga finmiddag och samtidigt sitta vid bloggen/datorn (bra tips dock om man gillar välstekt (även kallad bränd) mat).

• Blanda saft efter instruktionerna då det resulterar i något sorts smaklöst vatten med karamellfärg.

• Lova dig själv att plugga fastän datorn med diverse plingplong-funktioner som Facebook och Twitter är igång.

• Försöka på egen hand snickra ihop en garderob ifrån IKEA utifrån deras byggmanual.

• Äta choklad och hoppas att sexpacket (ni vet de där rutorna på magen som är lite mörkrädda och döljer sig) dagen därpå står och knackar på dörren.





Lita på han som vet.

Det värsta jag vet är när jag en sett fram emot att se en läskig skräckfilm och verkligen hoppats på att bli skitskraj och så är det ingen skräckfilm utan en helt vanlig thriller. Buuuu! Faces In The Crowd är en sådan film. Helt okej-bra thriller där huvudpersonen blir ansiktsblind efter en traumatisk händelse - men skräck? Don't think so vaaa.

När jag tittar på rysare/skräck vill jag bli så pass skraj att mörkret i hallen känns som den mest ödsliga och skrämmande gränd jag gått i, skuggorna utanför fönstret har nu format sig till läskiga varelser och fotsteg är brutala seriemördare. Jag vill helt enkelt, när jag sett skräckfilm, bli så rädd att jag knappt kan sova utan att ha bumbibjörnarna på högsta volym ekandes ur stereon.






Vad är då värst när det kommer till en riktigt läskig skräckfilm? Ljudet eller bilden?

Ljuuudet! Barnskrik, vind som yr och små, små fotsteg... Läskig filmmusik ökar verkligen spänningen och skräcken inom mig. Blir jag riktigt rädd så sänker jag, i värsta fall stänger av, ljudet. Vill liksom inte dö av hjärtinfarkt när jag är 21 år.


Kudde för ansikte. Varför? VAAARFÖR??? Det är ju som gjort för att bli asrädd och pinka ner sig. Att hålla en kudde för ansiktet när det är som mest spännande är som att be om att mördaren ska krypa fram bakom soffan och backstabba dig.

Varma drycker. STEP AWAY FROM THE HOT STUFF! Alla heta drycker bör drickas innan filmen börjat för att förebrygga brännskador.

Chipsätaren. Kasta ut detta irritationsmoment (oftast en levande person) från balkongen. Finns inget värre än att sitta bredvid en chipsknaprare under en skräckfilm.

Ljudisolera. Väggar, golv och tak; ljudisolera hela skiten så dina skrik inte stör grannarna. Eller så skaffar du dig bara ett förbaskat bra surroundsystem där basljudet kväver dina egna skrik.

Fötter på golvet. Det läskigaste jag vet är att ha fötterna på golvet när det är som mest läskigt/spännande. Ujujuj, ryser bara jag tänker på det. Får panik om fossingarna är på golvet när det händer något läskigt, känns som att mördaren ligger under soffan och kuckelurar i väntan på att BAM skära av hälsenorna på en.

... Fyll på listan?

Att försöka ge sig in i en debatt med en inbiten feminist är som att be om tusen bitchslaps. Det är verkligen totally omöjligt. Många feminister ser bara till sitt eget perspektiv och vägrar ta till sig andras. Som om en annans tankar vore idiotiska. Fastän jag inte direkt kommer med leriga gummistövlar och stampar blir folk upprörda om man pratar om feminism och hårighet. Min enda tanke är; varför skulle jag själv vilja trycka ner eller smutskasta "en grupp med människor" när jag själv är i ett utanförskap och vet hur det är att inte bli accepterad av alla??? Det om något vore att kasta stora stenbumlingar i glashus.

Igår kommenterade jag inne hos Bloggkommentatorerna. Okej. Jag var stressad och kommentaren blev något diffus men vad jag ville få fram var att feminister många gånger provocerar genom håriga armhålor och håriga ben. Det är här jag menar att det kan ge en skev bild av vad feminism egentligen innebär och att det då kanske för många ringer en klocka som sammanknyter feminism med hårighet, som om det hela satt i något slags skönhetsideal.

Det jag tycker är synd. När fokuspunkten tas från en viktig och vettig åsikt till att någon enbart ser till det ytliga. För jag tror många direkt kopplar ihop feminism med en hårig butchflata som luktar svett och skiter i att raka murran. TYVÄRR. För det är ju långt ifrån sanningen. Kärnan av feminismen sitter ju inte i hurvida en invidid rakar sig eller inte.





Jag förstår feminister som inte orkar ta dryga diskussioner, för ibland kan jag känna samma sak när det kommer till HBT-relaterade frågor som varför inte "vi" är jämnställda och får ge blod, gifta oss överallt eller adoptera barn på samma villkor som heterosexuella. Vissa fattar bara inte. De är så trångsynta och stenålders att de vägrar "think outside of the box", hur mycket man än försöker printa in hur orimligt och skev verklighetsuppfattning de har så vägrar de ge med sig.

Men om jag då skulle diskutera viktiga HBT-frågor och mitt i allt dyker upp i rosa ögonfransar, ögonskuggor i alla olika möjliga färger och en regnbågsklänning - vad skulle det väcka för tankar och åsikter? Fokuset från kärnan av debatten skulle försvinna och kvar skulle det stå förvirrade människor som förknippar HBT med fjoll och helt missar grundpoängen som ligger i skuggan av det ytliga.