Från skit till kärlek.



Många säger att man bara ska fira årsdagar. Att "månadsdagar" inte är något att fira. Screw that.

Idag firar pussen och jag två år och tre månader tillsammans. Nu menar inte jag fira med att vi hoppar upp och ned i sängen, eller att vi pillar navelludd på varandra. Utan mer att man tänker tillbaka och inser vilken fantastisk puss man har i sitt liv. Att inse hur fint det är att kunna ge kärlek till en person och få så mycket tillbaka. Fast å andra sidan - vi firar ju varje dag.

Man behöver ingen utlandsresa för att visa sin kärlek. Bara något så fint som att säga till den andra hur fin han/hon är. Eller hur mycket du älskar honom/henne. Kanske bjuda ut på middag. Eller varför inte en trevlig biostund och överraska med en god två-/trerättersmiddag hemma. Gör bara något som visar att du bryr dig och håller kärleken vid liv. Det är annars alldeles för lätt att man blir självupptagen med sitt och glömmer bort att uppskatta sin stora kärlek och se till hur fin den personen är. Gör något ni båda gillar och uppskattar. Då är det som gjort för att förhållandet ska lyckas.

Senast jag gick på bio innan 18.00 var nog när jag var fyra(?) år och gick på Lejonkungen med mami. Då somnade jag. Idag blev det att gå på bio 14.40, The Tourist. Filmen i sig är rätt seg, men en Feel Good-film och jag gillar't! Jag kan inte heller sluta stirra sönder mig på Angelina Jolies vackerhet. Hennes läppar är TDF. Pussen håller inte med. Men han har ingen talan. Han är ju liksom... bög? 



Vi fikade göttans. Jag dog lite av söthet. Ja. Alltså jag är söt men den där godbiten var way too sweet. Till och med för mig.



När vi hade lunchat färdigt var det dags att åka till Bergakungen (biostället). Vi blev omdirigerade hela tiden vilken spårvagn vi skulle med (Göteborgs-människorna verkar inte kunna sin stad) och när vi väl funnit rätt spårvagn och har 15 min kvar innan bion börjar så sker någon olycka och alla spårvagnar måste stanna. Jahapp. Bara att springa då. I samma ögonblick öppnade himlen sig, regnet piskade oss medan vi sprang (eller ja, snarare gled fram som en dränkt Bambi) till bion. PUH. Precis när filmen började hann vi slå ner våra våta arslen. I'm well happy. Även om min jacka sög åt sig allt vatten och luktade bränd bäver.

Svärföräldrarna har en sådan "wake up"-lampa (som tänds och gör att man ska vakna lättare, samt att man kan ställa in så det låter som vattenfallsljud/fåglar-som-sjunger/..) som vi tog med hem för att testa.

1. Jag sover på "fel sida av sängen" = jag är alltid den som vaknar först och får stänga av mobilalarmen.
2. Vaknade flera gånger i natt och tänkte bara en tanke: "snart tänds säkert lampfan också!"
3. Lampan tändes. Vad var det jag sa. BAM, ljuset rakt i ögonen.
4. Ljudet som skulle låta som ett härligt vattenfall lät snarare som kranvatten någon stod och spolade alldeles bredvid mitt öra.

Detta var åtta i morse. Sedan ryckte pussen ur kontakten. Istället för att "börja gå upp tidigare" (som det var meningen att lampan skulle hjälpa oss med) sov vi istället till 11. BRA DÄR!

Tror inte vi kommer använda lamp(f)an igen.

Min man är en sjuhelvetes karl när det kommer till teknik, men ett redigt fruntimmer när det kommer till städning. Eller vad säger jag. Långt ifrån ett fruntimmer, han gör ju inte ett jota.


Da man without da neck.

Pussen: FY vad det luktar kiss på toan.
Jag: Du kanske precis har kissat? Eller doppade snoken i toan?
Pussen: Nej! Det är säkert du som har kissat i duschen!
Jag: Amen schysst, skyll på mig va!

Sedan står han där. Tafatt och äcklad. Medan en annan skurar toaletten och byter toaborste. Inte gör jag en enda min. Men pussen, oj, oj. Mer äcklad kunde man nog inte ha sett ut. Wolla. Skinande rent och doftfritt. Med vanish you can. Eller inte. Jag använde bara något jox.

Min man är en sjuhelvetes karl när det kommer till teknik, men ett redigt fruntimmer när det kommer till städning. Eller vad säger jag. Långt ifrån ett fruntimmer, han gör ju inte ett jota.


Da man without da neck.

Pussen: FY vad det luktar kiss på toan.
Jag: Du kanske har doppat snoken i toan?
Pussen: Nej! Det är säkert du som har kissat i duschen!
Jag: Amen schysst, skyll på mig va!

Sedan står han där. Tafatt och äcklad. Medan en annan skurar toaletten och byter toaborste. Inte gör jag en enda min. Men pussen, oj, oj. Mer äcklad kunde man nog inte ha sett ut. Wolla. Skinande rent och doftfritt. Med vanish you can. Eller inte. Jag använde bara något jox.

Efter att ha dammat, storstädat, storhandlat, tvättat (blandat typ rött, brunt, ljusblått, etc. så min favorttisha och -shorts blev något missfärgade - inte att rekommendera), megaplockat-efter-resan, storstädat garderoben (ut med det gamla, in med det nya) så kan vi äntligen belöna oss med smoothies och Lost.




Kroppen hamnade i chock efter att vi frossade pizza: FINALLY! One month since you last gave me fat, skrek bellyn. Jag blev så där tjockisnöjd.



Julballarna tackade för sig och ville ner till förrådet. Vi glömde dock en stackare.

Jag: Jag slänger julkulan.
Pussen: Neeej!
Jag: Vadå då? Vi orkar inte gå ner med EN julkula till förrådet? Jag lägger in den i städskrubben då.
Pussen: Ja, gör det. ELLER NEJ! Då kommer jag bara tänka på den där stackars kulan, du vet julkalendern hur julkulorna får liv. Då kommer jag inte kunna sova. Jag går ner med den.

Easy can do. Lättskrämd jäkel till karl: "Julkulorna anfaller". Jo jag tackar.

I tisdags impulsbokade pussen och jag en utlandsresa. Så nu drar vi. Bara så där.

Gissa vart vi, precis i denna sekund, är på väg och hur länge vi ska stanna?



Jag: Vi tar med minilaptopen och tittar på Lost!
Pussen: NEEEEJ FÖR HELSKOTTA!
Jag: Va? Varför inte?
Pussen: Gissa EN gång varför?
Jag: HAHAHA! Tänkte inte på att planet kraschar...

Ops. Hasta la vista, alla gullefjun!

Apropå dålig syn. När jag var liten ljög jag om att jag såg dåligt för att jag ville ha glasögon (förlåt mami men alla ville ha glasögon - det var coolt).

Pussen borde dock skaffa glasögon - med maxstyrka. Ni ser ju hur han fokuserar när han fotar manuellt. "Så där, jag vred lite hit och dit så någon bild borde funka." Jo. Den som var i fokus, där blundade jag.

Pussen: TITTA! Han springer naken i köket!
Jag: VART? VART? VART?
Pussen: Nej, nu missade du.
Jag: Amentjena. Du bara ser vad du vill se jämt..

Så med allt ont kommer något gott. Man kanske borde skaffa sig dålig syn - tydligen ser man ju helt plötsligt väldigt mycket naket. Pussen tror många gånger att grannarna är nakna, när de egentligen tittar på TV...

Vad gjorde man förr när Internet inte fanns? Vi känner oss för tillfället lite... Lost.



Vårt böghem innan muffinseländet:

Pussen: Nu är det väl ändå min tur att sitta vid datorn?
Jag: Neeej! Jag lyckades ÄNTLIGEN ladda upp en bild!
Pussen: Men åååååhhhh. Vad ska JAG göra då?
Jag: Vad gjorde man innan Internet fanns?
Pussen: Gick en promenad i det fina vädret?
Jag: Gör det då. Eller vänta. Jag tror de dammsög och torkade golv.

Synd bara att pussen inte hajjade piken..

Finns det något värre?

"Oj, jag tänkte inte på det."

Pussen står och gör negerbollar. Påvägen hem idag slank jag (absolut inte avsiktligt) förbi Willys och köpte glass. Pussen vet inte om detta. Helt ovetandes. För jag tänker att då blir det mer över till mig och jag behöver inte dela med mig. Suuurprise, tänker jag säga när han moffat i sig några negerbollar och är så där dömätt.

Jag tror det är detta som kallas - äkta kärlek.

(Nu blir det att ägna kvällen åt att se klart säsong två av Lost)

Uppdaterat 00.10: Två bögar. 1½ vecka. 32 timmars plattrump-sittande framför TV:n. Vi har nu plöjt igenom säsong ett och två. Inte konstigt att man inte hunnit plugga..

Man brukar tala om jämställdhet.

Om man då tittar närmre på vårt (bög)förhållande borde jämställdheten vara 50/50; med tanke på att det inte finns någon kvinna som kan bli förtryckt. Så hussysslor som städning, tvättning, etc. borde vara jämställt? Ack så fel man kan ha.

Utöver biologiprovet som gick bra har jag hunnit med att dammsuga, diska, tvätta, hämta ut paket (kameraväska) samt andra småsaker. Jag bad pussen om EN sak när jag gick ner och hämtade tvätten "värm på maten (från gårdagen) tills jag kommit upp."

Öppnar dörren. Kliver in. Ser hur pussen bokstavligen springer mot kylskåpet, småfnissar för sig själv och säger "skulle precis börja." Jo tjena va.

Om jag ställer pussen mot väggen så blir svaret: "Kommer du ihåg hur mycket jag tvättade sist? I typ FEM timmar... FEM!" Varpå jag kontrar med: "Ja men förlåt, det är klart. När karln i hushållet har gjort EN duktig syssla, ja då har han fyllt upp en hel månadskvot...".



Simultanförmågan är på topp - jag kan vara på flera ställen samtidigt. Förhoppningsvis är jag inte ensam om att ha en lat(?) partner.

Medan vi är duktiga och har biologilabb samt skriver prov så kör vi morgonens dialog.



Jag: Guuud vad blek jag är. Måste sola snart.
Pussen: Följ med mig till gymmet idag så kan du sola medan jag tränar.
Jag: Nej. Jag ska tvätta ikväll.
Pussen: Jaha...

*tyst i typ fem minuter*

Jag: Men vad är det?
Pussen: Ja, men kul att du ska ut och festa utan att säga något till mig?
Jag: WHAAAT? Jag ska TVÄTTA, inte FESTA! Hahaha!

Pussen: Åhhh vad spännande!
Jag: Mmmmmmm!
Pussen: Är det hon galna polisen?
Jag: Neeej!
Pussen: Men vad gör han där nu då?
Jag: Men titta så ser du väl..
Pussen: Är det nu han hoppar på henne?
Jag: VA?! Nej? Det var ju nyss?!
Pussen: Men vem är han nu igen?
Jag: SCHHH!!! Gå till datorn med dig!

Att titta på Lost tillsammans med pussen är lite som att titta på en film där någon pissenisse redan har sett filmen, sitter och pratar hela tiden och spoilar hela slutet. "Det är nu han hoppar ut ur garderoben." AMEN TACK VA.

... med mig är tydligen att laga mat?

Jag: Åhh vad gott!
Pussen: Mmm!
Jag: MEN SHIIIT VAD GOTT!
Pussen: MMMM!
Jag: MEN GUUUD VAD GOTT! Vi är verkligen BÄST på att laga mat!
Pussen: Att laga mat tillsammans är höjdpunkten av att umgås med varandra. Det är värt att fetta på sig lite fö dä.

(Ps. Tack för era söta kommentarer. Helgen har varit intensiv och idag hade jag kemiprov och imorgon biologiprov. Så då förstår ni varför jag är lite off.)

Gottcha! Inte varje dag man är vaken före mammabloggarna. Om ens någon dag. Vaknade 05.30 och har inte somnat om efter det. Normalt. Skyller på pussens gamla säng (är hos svärföräldrarna) som är så mjuk så fjädrarna låter när man fiser.

Det enda jag tänkt på inatt det är - fan vad opraktiskt det är med två armar när man ska sova.

1. Liten säng är aldrig skönt.
2. Mjuk säng och två bögar = banankalas.
3. En köttbulle och en spaghetti i en liten, mjuk säng med ETT täcke = kaos.

Tillbaka till armen. Det är trångt. Man ligger på/under/vid-fossingarna/allt-för-att-ligga-skönt. MEN. Den där ena armen kommer alltid i kläm och känns helt invecklad och invalid för att man inte kan bressa ut sig. Så ett tips till framtiden (Gud?): gör löstagbara armar som man kan hänga upp på tork när man ska sova.

Nattens sömnprat:

Pussen: Vad är det?
Jag: Mmm...
Pussen: älskling?
Jag: Mmm...
Pussen: Vad är det? *kommer närmre och kramar om*
Jag: MEN VAAAD?!?!

Nu på morgonen:

Pussen: Vad var det inatt?
Jag: Va?
Pussen: Ja, du grät..
Jag: Grät? Jag som blev skitförbannad att du väckte mig när jag sov. Haha.

Jag som aldrig kommer ihåg vad jag drömmer försöker förstå vad jag grät över. AHA! LOST så klart. Satt uppe till halv tre, sista avsnittet var dubbelavsnitt och man kan ju inte sluta mitt-i fattar ju alla.. Jag har blivit F-R-Ä-L-S-T! Jag har fått med pussen i mitt "MEN ÅH TITTA INTE DÄR DIN DUMSNOK! AKTA!", MEN NEEEJ, SPRIIING!". Och säsong ett slutar ju med att lilla Walt blir bortrövad. Säkert därför jag grät. Snacka om att leva sig in i serierna. Eller nej förresten. Jag drömde säkert att det var jag som födde barnet på ön. Därför jag grät. I'm sure!

Idag gjorde jag något som jag trodde tillhörde det förflutna, något jag lagt bakom mig, något som inte existerar i min soffvärld - jag gymmade. Inte av fri vilja, utan därför att pussen såg ett avsnitt av Lost och sa "Du får inte titta på nästa avsnitt utan mig så följ med och träna." SAY WHAT? Lärdom: Dela aldrig med dig av det goda!

Fyra månader sedan jag gymmade sist. Hej-och-hå vad jag kämpar!



Jag: Det var lika tråkigt som sist jag var här. Det är alldeles för mycket testosteron på ett och samma ställe. Jag känner mig som en liten maggot i en stor sandlåda.
Pussen: Du tränar av fel anledningar. Du tränar inte för att det är roligt utan för att du vill bli lika pinnsmal som för två år sen eller att musklerna ska ploppa upp direkt.

Leave Britney alone.

Nu ska jag moffa i mig nybakat bröd - halleluja moment - och titta klart på säsong ett av Lost.