Jag ger upp. I surrender. Står här naken med en vit flagga och viftar (kan hända att detta är metaforiskt talat) (eller så har jag blivit galen).

Gick ner för att hämta posten och utanför entrédörren sitter en söt liten pussy som tillhör vår granne. Kissen brukar sitta fint utanför dörren och vänta på att bli insläppt för att sen gå till den dörr där hon bor. Så jag gjorde som jag alltid brukar; öppnar dörren för att släppa in katten. Men idag sprang hon inte in som hon brukar så jag fick ta till metod två och locka lite på henne:

"Vill sssöta (katter gillar s-ljud har jag fått lära mig) lilla kissssekatten komma in???"

Precis i samma sekund går en väldigt maskulin karl mot dörren, tittar konstigt och säger "Uhm ja det skulle jag vilja, jag förstår mig inte på den där konstiga porttelefonen..."

Han såg tydligen inte lilla kissen...




Ungefär sådär såg mitt hemmagjorda smile ut när jag generat sa "alltså inte du... katten! Men du får gärna också komma in."

Du välter TV-bordet, slår undan pussen som står i din väg med en kanna kokande te som flyger åt helskotta och kutar in i duschen (okej jag välte inget TV-bord eller puttande undan pussen men det låter häftigt). Skvätter på dig lite vatten, tvättar håret och tvättar whatever-du-vill-ha-rent och sen springer du ut ur duschen utan att torka dig för ett göra ett tjusigt, blött rumpmärke i soffan.

Allt detta görs på 90 sekunder under reklamen av Svenska Hollywoodfruar.

Jag menar, hallååå vad gör man inte för att INTE missa en enda sekund av "statemum" Gunilla och hennes dåliga skådespelartalanger, Agnes Nicoles bitchighet eller Montazamis underbart kloka kommentarer?

Inte ens Felix tomatketchup kan förklara den rodnad jag tidigare idag var med om. Jag har idag haft mitt livs bästa skrattanfall (skrattade oavbrutet i tio minuter, tårarna sprutade och till slut fick jag lägga mig ner för att inte svimma), allt tack vare Spiderchicks lilleman till treasure hunter. Tack vare min självdistans tänker jag nu bjuda er på detta ögonblick.

Lilleman, precis som alla barn, håller sig som vi alla vet rätt lågt med tanke på deras centimeter-ovan-mark. I ett hörn står en hutch. Väldigt långt ner i den hutchen finns det en låda. I den lådan finns det diverse smått och gott, så att säga.




HAHAHAHAHA. Jag höll på att dööö när jag såg lådan öppnas och Spiders min "ops, den här stänger vi igen...". Jag höll mig för skratt men så fort Spider och Lilleman hade gått och jag stängt dörren föll både pussen och jag ihop på golvet och skrattade.

Jag menar - vad måste Spider ha tänkt?! Inte ens snuskhummer kan förklara det. Måste trott att vi har värsta udda sexböjelsen med tomtebloss och allt möjligt?! Yeeeesh, someone's having fuuuun....





BAMSEdildon skrämmer mig! Tills idag hade jag glömt bort att jag ens ägde en dildo. Jag vann den på bloggfesten i vintras och sedan dess har den legat där och ruttnat. Den är freakin' huge!





Kinky shit? Om Spider hann reflektera över denna måste hon ha tänkt "vad i helskotta gör de med den där???" En stenåldersklubba vi smiskar varandra med?





Jag säger ju det - allt möjligt finns i den där lådan. Dessa taggbollar är sköna att köra runt på pungen... not. Eller vad vet jag?

Det är som Pandoras Box; lådan öppnas aldrig den bara finns där.

Detta är alltså min förklaring till att jag inte är något sexistiskt freak med udda böjelser. Jag använder varken monsterdildos, taggbollar, stenåldersklubbor eller tomtebloss. Jag blev bara så överrumplad när jag fick se lådan öppnas att jag lite nervöst gav ifrån mig ett fnitter. Tihihi.

Och folk säger att träning gör kroppen gott? När jag kan sitta hemma och frossa i chokladdesserter? Jag säger då det... folk. Och jag som har bokat in ett spinningpass imorgon. Varför kan inte dessa uppenbarelser visa sig liiite tidigare? Stupid... Stupid... Stupid!!!

Jag har lagt till med en äcklig vana. Eller snarare udda?

Jag har nämligen varje kväll, innan jag går och lägger mig, börjat lukta på dagens inpruttade byxor. Jag vet. Sick!

Det har liksom bara blivit så. Vet inte varför. Kanske känner jag efter om det varit en bra pruttdag eller inte?

Happ, dä lukta gött, di få funka i möra å



En bild säger mer än tusen ord - bad fart day!

Idag sommarjobbar jag min sista dag på Hemtjänsten. Så vad passar då inte bättre än att avslöja det äckligaste jag varit med om inom äldreomsorgen? Detta ger mig kväljningar än idag när jag tänker på't. Det är i klass med "Kisspia". Ett sant rookie mistake. Viktigast av allt? Du lär av dina misstag. Ta fram popcornen och en spypåse - nu ska Gaymasen dela med sig av en smaskigt, snuskig händelse.

Det var en mörk, kall midsommarnatt. Nej okej. Det var det inte alls. Jag hade mina första praktikdagar (första året på gymnasiet) på ett äldreboende, var som ni vet rädd för gamlingar (vilket till en början INTE blev bättre av detta...) och newbie när det kom till allt som hade med vården att göra. Jag gick in till en tant för att hjälpa henne ur sängen varpå hon erbjöd mig godis som tack. Gottegris som jag är tog jag såklart en hel näve och moffade i mig. Muuums vad gott...

Går ut från hennes rum; min handledare tittar på mig, ser hur jag har hela käften full med candy och säger: "DU ÅT VÄL INTE AV GODISET HON BJÖD PÅ?!?"

Tarmarna snörper åt. Spyreflexen slår in. Jag nickar sakta på huvudet och ger med mig ett svagt "jo....???" Varpå min handledare och några fler kollegor börjar asgarva och säger: "Hon brukar köra runt toalettborsten i godisskålen..."

Ni förstår vad mina kollegor hade roligt åt detta länge va? Där har jag stått i godan ro och käkat av hennes bajs-nonstop liksom. Yummie! Nu ni kan börja kalla mig för bajsmannen.



Behöver inte påpeka att jag borstade tänderna noga efter detta va? Munskölj blev min drog. Och godis utan papper är ett big nono hädanefter. Oöppnat eller med papper, annars få're va!

En bra slogan brukar vara ett vinnande koncept för att fånga kunder - är osäker om denna slogan drar rätt slags kunder? De kanske får väldigt många lättklädda damer med höga latexstövlar, en rosa boaorm runt halsen och en läderpiska i näven?

Nu ska ni allt få höra något pinsamt och knäppt. Något jag skäms över men delar med mig av ändå. Är det filmvärlden som bjuder på livingdead Zombies, blodtörstiga vampyrer och håriga varulvar som gör att hjärnan blir helt fucked up måntro? Att jag var rädd för gamlingar som yngre är ingenting i jämförelse med detta - this is sick.

När jag var mindre höll jag alltid andan i flera sekunder om jag gick eller cyklade förbi/bakom en person med utvecklingsstörning eller en person som betedde sig konstigt. Hände även att jag kunde hålla andan om jag gick förbi en person som luktade alkohol eller vinglade - som om jag kunde få skrumplever på distans??? HUR SJUKT LÅTER INTE DET?!

Jag höll inte andan i någon enstaka sekund heller utan så länge jag kunde (nästan så jag blev helt lilablå och svimmade av) och sen innan jag började andas igen pustade jag ut flera gånger för att få ur all gammal luft i lungorna. Allt för att slippa andas samma luft som den andra personen. Min hjärna kopplade: "andas du samma luft som han/hon kommer du också bli 'sån'".



Vilka knasiga idéer man har som barn???

Var ni lika tuffa som jag som liten? Som alltid skulle cykla utan att hålla i styret och flasha omkring? Och cykelhjälm det är ju för töntar. Det vet vi alla. Varför vilja försäkra sin äggskalle? Det är ju dumt.....

Jag tävlade alltid med mig själv vart jag än cyklade; se hur långt jag faktiskt kunde cykla utan att hålla i styret. För att nästa gång slå den förra sträckan. Jag kunde till och med svänga sådär asfränt genom att se lite halvmuppig ut vrida på kroppen och få hela cykeln att följa med. Nu blir jag fisnödig bara jag tänker på att cykla utan att hålla i styret. Skitläskigt ju?! Ser framför mig olika scenarion; hur någon ska säga BAM och skrämma mig så jag kör ner i diket, eller hur en svart katt ska springa ut framför cykeln (tvi-tvi-tvi) eller hur en liiiten liiiten sten (eller grop) ska göra så att hela cykeln flyger åt helskotta. Det måste betyda att jag blivit gammal och klok? Som inte leker med döden.



Jag älskar blicken som verkligen förmedlar känslan RÄDSLA och hur dubbelhakan liksom frodas i all skräck när jag fotar samtidigt som jag cyklar utan att hålla i styret. Men vad gör man inte för bloggen? Living on the edge.

Awww. Vår söta lilla Nizzepisse har åter igen råkat ut för en obehaglig analsäcksinflammation.

Kommer ihåg första gången han hade det. Pratade med mami i telefon och hon sa "Nizze har fått analsäcksinflammation..."

Sen slutade jag lyssna och massa läskiga scener började spelas upp i huvudet. Analsex??? Vadå analSEXinflammation?!?! Hur kan han ha fått det? Hur går det till? Han är ju en hund? Vem har varit där? Är Nizze gay? Var, när, hur?! Jag hoppas att det inte var en stor bamsehund... stackars lilla, sköra Nizze... Ja. tankarna var många.

I mean. How the hell ska jag kunna höra skillnad på SEX och SÄCKS över telefon? Bitch pleeease.

Något som är roligt att iaktta på gymmet är de olika träningstyperna.