När man är riktigt, riktigt kär och känner att man har världens bästa flickvän känns det ibland svårt att förstå att de flesta andra par förmodligen känner samma sak för varann som vi gör. Det är svårt att inse att man inte är ensam med sin fantastiska kärlek. Vilket ju faktiskt är bra, blir ju inte mer lycklig för att andra är mindre lyckliga.

Vi har varit ett par usla bloggare den senaste tiden. Det har varit hur mycket som helst på senare tid och vi har knappt sett varandra. Eller jo vi har umgåtts en hel del, men som Y skrev för någon dag sen så har vi umgåtts som kollegor och inte som sambos. Jag förstår inte människor som kan jobba ihop med sin respektive, man snackar ju bara jobb även när man är ledig. Nåväl, nu är vi kåta och kära i varandra igen. Idag har vi haft extra insatt sambodag, något vi annars brukar ha på söndagar, och firat med lunch och mys på stan. Vi blir alltid så klängiga när vi går i affärer, står och pussas i köer och tafsar i provrum..