Ikväll handlade Uppdrag granskning om fillers och botox. Vem som helst får spruta in grejer i ansiktet på folk i Sverige. Vi har tydligen inga lagar som kontrollerar injektionerna av dessa preparat. Är inte det helt sjukt? Utländska experter tycker det. Jag kan bara instämma. Jag trodde att Sverige hade lagar för allt. I reportaget berättar några unga tjejer om sina misslyckade ingrepp. Det är självklart synd om dem. Men de berättar också att de i förväg inte tagit reda på information om de ställen de besökt. Ursäkta mig, men hur dum får man vara? Oavsett vilka lagar vi har så borde man väl själv kunna lista ut att ett ingrepp är något allvarligt?

Jag har gjort fillers vid ett par tillfällen. Japp. Jag har gjort skönhetsingrepp. Och det står jag för. Senaste gången var i höstas då jag skaffade mig lite mer markerade kindben. Varför? Jag ville ha tillbaka mitt ansikte. När jag gick upp 17 kilo i vikt försvann mina ansiktsdrag. Jag kände inte riktigt igen mig. Resultatet blev väldigt lyckat. Jag såg ut som mig själv igen. Och det är ju det viktigaste när man gör någon form av ingrepp. Att man fortfarande ska se ut som sig själv. Fast lite fräschare. Tyvärr verkar inte alla förstå detta uppenbara faktum.

Jag har även testat att göra läpparna vid ett par tillfällen. Det var dock längesedan nu. Varför gjorde jag det? Jag har inget bra svar på den frågan. För att jag var nyfiken. Jag gjorde läpparna på kul faktiskt. Det handlade aldrig om att jag föll för något skönhetsideal. Jag behövde inte fylligare läppar. Men det var kul att se resultatet. Hur det blev? Hmmm… Bra fråga. Det var nästan ingen som såg någon skillnad faktiskt.

När det gäller just läppar så har ju allt spårat ur fullständigt. Numera räcker det ju inte med en permanent plutman. Nej, numera väljer tjejer att gå omkring med någon slags fläskläppar. Frivilligt. De betalar för att se ut som att de åkt på en fet smäll. Det övergår mitt förstånd. När blev det sexigt med en mun som ser ut att vara drabbad av en kraftig allergisk reaktion?

När jag nu ändå skriver om skönhetsingrepp kan jag lika gärna ta upp det populära nervgiftet också. Botox lockar mig inte överhuvudtaget. Jag gillar att ha ansiktsuttryck. Jag gillar att ha rynkor. Även om rynkor kanske är att ta i än så länge. Jag gillar att ha linjer i ansiktet. Många Botox-ansikten ser läskiga ut. Jag fattar inte hur folk frivilligt kan vilja se fullständigt paralyserade ut. Det innebär dock inte att jag tycker att alla som använder Botox ser ut som monster. Verkligen inte. Om man injicerar nervgiftet i måttliga mängder kan man uppnå fina resultat.

Skönhetsingrepp är något som de flesta inte skyltar med. Jag roas av att läsa intervjuer med kändisar som pratar om naturlig skönhet när de helt uppenbart använt sina ansikten som nåldynor. Jag tänker speciellt på en intervju med en känd svensk sångerska som talade ut och nekade till alla rykten om skönhetsingrepp. Hon poserade med ett stelt leende, svullna läppar, en ännu stelare panna och silikonbrösten väl synliga i en generös urringning. Hyckleri? Ja. Men samtidigt har man ingen skyldighet att redogöra för saker som dessa. Det som störde mig var dock att hon nekade.

Efter en stunds bloggande känner en del av mig att detta kanske inte är något jag borde offentliggöra. Jag undrar varför jag känner så? Är det för att jag inte vill att folk ska döma mig? Är det för att det anses vara finare att vara naturlig? Jag vet inte. Skitsamma. Ja, jag skiter faktiskt i vad folk tycker om de beslut jag tar som privatperson. Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag gillar mig själv som jag är. Och nej, det är inte en självmotsägelse. Man kan gilla sig själv som man är och ändå vara fåfäng. Det är inget fel på hälsosam fåfänga. Mitt utseende är sekundärt. Mitt inre kommer numera alltid först. Men det betyder inte att jag inte vill känna mig fräsch.

Karin och Miss Kylinge på Eriksbergskliniken

När jag skulle göra mina kindben rådfrågade jag min älskade väninna Miss Kylinge som är expert på området. Vi hade flera långa samtal innan jag bestämde mig. Jag fick veta precis hur allt fungerade och vilka risker ett ingrepp medför. Det finns tyvärr alldeles för många klåpare som ägnar sig åt att spruta in saker i ansiktet på folk. Klåpare som tjänar stora pengar på människors fåfänga. Sådana ska man akta sig för. Jag valde  att gå till Miss Kylinges skickliga kollega Karin på Eriksbergskliniken. För mig var det viktigaste att känna mig trygg när någon skulle sätta en spruta i mitt ansikte. Det gjorde jag på Eriksbergskliniken.

Detta blogginlägg är ingen uppmaning till omvärlden att göra skönhetsingrepp. Jag är dock inte den som moraliserar över andras val. Det är helt enkelt upp till var och en. Funderar någon av er på att göra ett ingrepp kan jag verkligen rekommendera min älskade väninnas arbetsplats. Men se inte min rekommendation som en garanti för något. Ska man göra ett ingrepp måste man själv informerar sig ordentligt innan och välja omsorgsfullt. Jag har dock bara grymma erfarenheter av Eriksbergskliniken. Och det har jag INTE fått betalt för att skriva.

CSI på tv. Las Vegas-versionen. Den är bäst. Har alltid gillat karaktären Catherine Willows. Men hur fan ser skådisen Marg Helgenberger ut nu? Det blir bara värre och värre. För varje säsong blir hennes ansikte stelare och stelare. Nu är det bara ögonlocken och läpparna som rör sig. Resten av ansiktet ser ut som en märklig mask. Pannan är stelare än liken hon undersöker. Överläppen har nån permanent svullnad. Den rör sig konstigt. Helgenberger försöker se yngre ut än sina 53 år. Tyvärr ser det mest desperat ut.

Älskade Madonnas kampanj-bilder för Louis Vuitton. Det var en fullständig photoshop-orgie. Hon såg ut som en docka. Men det kändes ändå konstnärligt vilket det inte alltid gör efter maniskt retuscherande. Nu har de oretuscherade bilderna från kampanjen läckt ut på nätet. Något får mig att tro att Madonna inte är helt nöjd med det…

Den fixade bilden till höger ser fantastisk ut. På bilden till vänster ser plötsligt inte tanten med kaninöron lika rätt ut. Konstigt.