Gigantiska pupillmannen


I framtiden tror jag (kan förklaras genom att jag har någon undermedveten hjärnskada och tänker konstigt) att man istället för att äta kommer ta en tablett, eller spruta, med aminosyror (protein). På så vis slipper man allt som har med mat att göra - man slipper planera, äta och bli fet. Synd bara att smaklökarna inte kommer hoppa av glädje. Livets ord är trots allt att äta.

Istället för en Mc Donalds Drive-In blir det en Donken-deluxe-Drive-In.

Framtidsrobot: Väger du under 40 kilo, åk till nästa kassa och beställ kolhydrater. Annars går det bra att beställa.
Framtida-Gaymasen: Femton milliliter protein, tack.
Framtidsrobot: Äta här eller ta med?
Framtida-Gaymasen: Duh. Är på en Drive-In. Tar med.
Framtidsrobot: Någonting annat eller är det bra så?
Framtida-Gaymasen: Jo men du! Släng med tio milliliter kolhydrater också, längesen man fettade på sig lite.

Kom ihåg var ni hörde det först.

Detta är barnmisshandel, för mig. Alla har rätt till att vara lyckliga, skaffa familj, etc. Jag vet själv hur det är med fördomar till homosexuella (par) som skaffar barn. Jag ska ha barn, oavsett vad någon annan säger. Men det finns ett bäst före-datum på allt.

Iliescu, världens äldsta mamma, är 72 år och har en dotter på fem år och ser än ingen brådska i att skaffa ett syskon till hennes dotter. BRÅDSKA? Graven kallar ju på henne snart. Det är elakt. Även om hon lever 10/15/20 år till så blir hennes dotter väldigt ung när hon förlorar sin moder. Vilket är tragiskt.

Oavsett om hon KÄNNER sig som 27 när hon är pigg och 37 när hon är trött så är hon fortfarande 72 år. Det är ett fritt val, sure bacon. Men det är elakt att tänka på sig själv före barnets bästa. Givetvis kommer barnet älska sina föräldrar oavsett ålder, men det är arrogant och egoistiskt att skaffa barn som SÅ gammal.

Rätt eller fel att skaffa barn vid pensionärsålder?

Apropå fåfänga.


(titta noga, den minimala finnen finns nog där någonstans)

Det värsta jag visste när finnarna ploppade upp under tonåren var när folk kommenterade tillfälliga och betydelselösa skavanker.

"Oj, vilken finne du har fått i pannan!"

WHAT? VART? HAR JAG MISSAT NÅGOT?! Ser jag blind ut eller? Du tror inte jag vrålglodde på den där onda finnen hela morgonen eller? Det är inte precis att det går att undgå när man går förbi spegeln. BAM! Det du ser, det har med all sannolikhet även jag sett. Och alla andra. Så. Knip. Käft.

Italienaren Enzo Salvatore innehar rekordet för, just precis, världens hårigaste rumpa. Han fick frågan om kvinnor tycker det är avtändande med hans håriga rumpa - men Salvatore svarar med att det är helt tvärtom; kvinnorna är som galna i hans håriga rumpa.

"Jag får säkert en 200-300 brev i veckan, de är alla likadana, från kvinnor överallt i världen, Sverige, England, Danmark, Italien, Japan, alla kvinnor som älskar män med hårig bakdel och de vill alla ha just mig." Salvatore

I Italien anses kraftig hårväxt för män och kvinnor ha hög sexuell status. Hos männen är det kroppsbehåringen överlag och skäggstubben som är sexigt. Hos kvinnorna är det armhålan och överläppen.

Jag har inga problem med hår. Men jag vill inte leta mig igenom en vildvuxen regnskog för att få se en glimt av en söt liten stjärt. Jag ser hellre att det är en babylen rumpa som man kan åka pulka på än ett träsk.

Hårigt, mittemellan eller babylent?

Stod och rakade armhålorna nyss när jag duschade och kom och tänka på hur fåfänga vi är i vårt avlånga land.

I vår kultur anses det vara fint att ha porslinshy, renrakad hud som är lika len och nätt som en babystjärt samt att vara smal och hälsosam. Helst ska killarna ha en drul lika stor, lång och ståtlig som Big Ben och kvinnorna ska ha bröst lika stora och mjuka som krockkuddar. Hur kan det vara så olika världen över? Att i vissa delar av världen är det fint att ha en booty som räcker till Mars och tillbaka, eller att man ska ha en rumpa lika lurvig som tomtemor. Medan i andra delar så är det äckligt?

Man blir ALDRIG nöjd med sitt utseende, om man inte intalar sig själv att man duger som man är. Min mamma lärde mig något viktigt, som jag då tyckte var skittöntigt men som i efterhand har hjälpt, när jag kom in i tonåren och kände mig som mest oattraktiv; att man varje morgon ska ställa sig framför spegeln och säga "Du är fin och duger som du är".



När jag kom in i puberteten skämdes jag över de finnar som dök upp. Att jag fick hull på magen. Att gräset var grönare på andra sidan (min hårväxt var ojämn - under ena armhålan blev det en buske och under andra ett kalhygge).

Who gives a fuck? Det är tillfälliga saker. Saker som inte har någon betydelse.

Du är fin och duger som du är. Glöm aldrig det. ♥

Gårdagens morgontanke: Kremeras eller ruttna?

Pussen: Kremeras vill man ju inte. Usch vad hemskt om man på något vis skulle känna av det..
Jag: Ingen har klagat hittills i alla fall. Höhö. Jag vill brännas..

Om man ruttnar, då krälar ju massa äckeldjur (likmaskar?) på en. Hur uppstår dem? Finns de redan i kroppen på något vis och utvecklas till äckliga likmaskar eller kommer de utifrån? Nej insektsrädd som jag är så tar jag chansen att hamna i helvetet.

(Passande bild? En bild är bättre än ingen bild, typ).

Istället för att plugga och lusläsa varenda biologikapitel:

• Titta på nya avsnittet av Desperate Housewives.
• Fundera över dagens I-landsproblem (vad man ska laga till middag).
• Gå en långpromenad och få massa bloggidéer.
• Storhandla och "hamstra på sig". Man vet aldrig när jordens undergång slår till - då kan jag åtminstone glädja mig i att kunna frossa i livets goda.
• Handla choklad och julmust för att sedan tänka "det hjälper nog att få igång pluggcellerna".

Icke.

Men jag är helt enkelt skapad som så att jag pluggar bäst på kvällen och in på natten. Dagen har alldeles för mycket annat att erbjuda.

Nu har vi precis avslutat vår sista biologilektion innan nästa veckas tenta. En veckas "ledighet" (med näsan i biologiboken).

Jag kan nu rita upp fem olika spindeldjur, och jag hatar verkligen spindlar. Jag kan massa olika däggdjursarter, som jag inte ens visste om att de existerade. Och viktigast av allt... jag fick ett stort frågetecken besvarat.

Jag: Broskfiskar... Exempelvis hajar... Varför kan inte de få cancer?
Biologiläraren (med grovt lulemål): Vem ha sagt dä? Klart dä kan få cancer.
Jag: Anna Anka...
*klassen skrattar*

Jaha. Där ser man. Ska aldrig mer lita på Anna Anka (hajen själv) och hennes broskteorier.

Varför lär man sig aldrig att när det finns gratissaker (mat) i affärer, då ska man inte gå in och handla. Gratismat = Pensionärsrus = kaos.

Kom nyss hem efter att ha varit och storhandlat. En moderattant säger med en bitchig röst "Jag tänkte gå före dig, jag har bara det här lilla."

I min payback-bitchiga morgonvärld tänker jag "Och vad fan har tantfan så jääävla bråttom till? Döden eller?" men säger snällt "Ja, det går bra det." Hade hon frågat snällt hade jag inte alls tänkt första tanken.

När hon handlat klart kommer hon tillbakarusandes med en vitlök hon hade råkat betala för. EN VITLÖK FÖR 4 KRONOR! Hon skulle ha pengar tillbaka, och kvitton hit och dit som tog hundra år.

Varför blir man så dumsnål när man blir gammal? Och varför har man så bråttom? Till vad? Hon om någon har väl all tid i världen att stå där i kassan och filosofera.

Hur många blogginlägg per dag är lagom?

De flesta brukar skriva "Ja minst tre, annars är bloggen inte intressant." Är det kvantitet på blogginlägg som är intressant och inte kvalité?

Jag tycker tre inlägg om dagen är lagom. Inte för mycket men ändå så det uppdateras. Bitch please. Vare sig man uppdaterar en gång eller nio gånger på en dag så är det kvalitén i det som skrivs man som läsare vill åt. Aight?

Hösten är här. Det är kallt. Det är ruskigt. Regnar och blåser. Ingen höjdare alls. Om jag fick bestämma så skulle det vara sommar och varmt 362 dagar om året. Två dagar kan vara lite småkyliga så man kan svalka sig och en dag till Julafton. För hur det än är; det man alltid längtar till med det kalla, ruskiga vintervädret är Julafton. Den mysiga stämningen, den underbart goda maten, Kalle Anka (även om jag är trött så jag kan spy på det) samt tomten himself!

Någon mer än jag som ser fram emot Julafton? Hösten är detta hemskt deprimerande mellanting. Det är mörkt och obehagligt. Men vintern gör det vackert och mysigt. Mysfaktor hög!

Varje år kommer man till samma dilemma:

- Vad ska man köpa för julklappar?
- Vem ska man köpa till?
- Vilken prissumma ska man lägga ribban vid?



Jag har de senaste två åren köpt julklappar ifrån utlandet - Kina och Thailand. Det är tacksamt. Alltid roligt när det är något personligt och udda. Men det är lika svårt varje gång! I år blir det troligtvis ingen utlandsresa innan jul så det gäller att gnugga geniknölarna. Hittajulklapp har roliga tips och jag gillar framförallt deras lista med årets julklappar. Tänk vad det kan utvecklas/förändras på bara ett decennium. 1991 var årets julklapp en CD-spelare och 2004 var årets julklapp en platt-TV. Lite skillnad kanske? Haha. Har samhället blivit rikare eller är vi mer giriga? Intressant!

Någon som har något bra julklappstips kanske? Snart bara tre månader kvar till Julafton..



Julafton 07. Något smalare. Något mer fit. Något mer red evil-eye. Något mindre fashion-baby.

Killar. Omklädningsrum. Nakendusch. Kan manligheten sättas mer på prov?

Vi var nyss och simmade och jag gillar verkligen inte den krystade/laddade stämningen som uppstår i duschrummet. Alla står där nakna, iakttagande och tvålar in sig. Det är sexigt. Det är äckligt. Ja, jag vet inte. Det är helt enkelt konstigt. Den undermedvetna sexualiteten - som genom blickarna snuddar vid homosexualitet - på något vis frodas.

Blickarna som möts är "Brås du på mamma din?" (snigelkuk) medan någon annan omedvetet säger med ögonen "Men duuurå, din håriga schimpans. Kan locka rövhåret på dig så det räcker till Kina och tillbaka."

Awkward...

Från Danska Hollywoodfruar till Himalaya - Land Of Women.

Vad säger att de snuskigt rika hollywoodfruarna, som kan köpa en 110-karats diamantring för 1,3 miljoner dollar (och de köpte två stycken), är lyckligare? Jag tror att människorna där uppe i Himalaya, som under tre månaders tid enbart skördar för att kunna livnära sig under det kommande året, mycket väl kan vara lyckligare än vad vi "vanliga svennar" är. De vet ingenting vad som händer utanför deras by, de äter samma mat hela tiden och vet då säkerligen inte vad varken dator, TV eller diamantring är för något. De kanske är världens lyckligaste, utan att äga någonting - sett ur våra ögon.

Man får helt andra perspektiv när man tittar på dessa program. Adam ligger i en mjuk soffa och pratar i telefon. Jag sitter här och trycker på massa tangenter på en dator som är kopplad till hela omvärlden. Hur sjukt är egentligen inte det?

Så lika och nära varandra, men ändå så olika. Fascinerande.

Äkta? Samma person? Kudde-under-magen?

När man jobbar natt och det är lugnt passar man på att titta på TV. Tittade på lite filmer under natten och mot slutet kom TV-shop på. Satt där och blev uppslukad av allt de säger; hur bra olika träningsredskap är, hur bra proactive är mot finnar, blabla. Det är väl meningen att man ska gå på allt? Därför folk blir ruinerade när de sitter där och beställer hem allt de ser. TV-shop är propagande. Helt klart.

... Ändå kan jag inte sluta tänka: "Men TÄNK OM det faktiskt fungerar..." Damn. Tror jag har blivit hjärntvättad. Lås in mobilen och spring. Bara spring!

Det är faktiskt väldigt roligt/givande att extrajobba inom Hemtjänsten. Det skiljer sig mycket ifrån boende. På boende är de oftast väldigt virriga och har förlorat sin livspartner, men inom hemtjänsten kommer man hem till tanter och gubbar som har bott tillsammans hela livet - och båda två kan vara lika virriga. Och vissa är helt klara, såväl i kroppen som i psyket. Det är alltid lika spännande att se vilka personligheter man stöter på, vissa är helt underbara att sätta sig ner och prata med. Skulle kunna sitta i timmar och lyssna på deras historier. Stora samtalsämnet idag var givetvis bröllopet.

Kom hem till ett gulligt par idag. Skulle värma mat. När jag kommer in så ser jag en tom matlåda som fortfarande är varm. De skriker när de pratar, men hör ändå inte vad den andra säger. Jag frågar om de har ätit och tanten svarar nej. Nehe, tänker jag. Gubben är hungrig. Så jag värmer på en matlåda och frågar om tanten de båda vill ha, och det ville dem. När jag väl ställer fram maten tackar de båda och säger "Men vi har nyss ätit, så vi vill inte ha mer mat." Jaha... Ja, jag tar väl undan maten sade jag då. "Nej! Men vi kan äta. Vi är så hungriga. Har inte ätit på heeela dagen." Haha. Kunde inte annat än le, hålla med och gå till nästa hus.