Efter alldeles för mycket jobb/praktik förra veckan var jag i söndagskväll tröttare än någonsin tidigare. Jag brukar kunna bli rätt flamsig när jag är trött men det var då väldigt illa den kvällen.. Jag fnissade åt allt och förstod knappt vad Y pratade om när hon berättade olika saker. Hon försökte hångla, smeka och tafsa lite men vad hon än gjorde blev jag hela tiden full i skratt. Det kändes lite taskigt så jag gick till slut och la mig.. Min stackars älskling som bara försöker. Vi försökte även se en flatfilm Y hade laddat ner, When the night is falling tror jag att den hette. Klassisk lebbfilmshandling. En lärare på en katolsk skola har en relation med en man men träffar en snygg, exotisk cirkusartist och attraktionen växer. Vi klarade inte ens av att se klart den. Varför finns det så få bra flatfilmer?