Jag är líber solo nu. Japp. Är det så. Det Kunde hombre lasa i Tidningen Igar då Expressen-Profilen María Näslund uppmärksammade min intervju med Lotta Bromée i P4 extra. "Häromdagen Kunde jag inte Slappa Rickard Engfors nar Han berättade om panikångest el pecado". Smickrande. Tack María! Jag blev Väldigt alegra nar jag hundimiento den har notisen om programmet ...

Min öppenhet är inte en Jakt på bekräftelse. Inte alls. Att Lamna ut av den señal orsaken är bara destruktivt. Den läxan larde jag mig på den Redan Gamla onda tiden. Los hombres visst betyder det mycket att att det fa veta jag sentencias Säger Gör intryck. Är det Visst en drivkraft. Sólo därför är öppenheten också en balansgång. Bekräftelsen får jag genom den får inte bli en Drog.

Jag har tidigare konstaterat att intervjuerna om "Allt eller inget" Kant som en forma terapi av. Det är som inte konstigt så det más tarde. Allt om Prat panikångest och missbrukarproblematik har jag att inneburit löpande behövt konfrontera mig själv. Gang på pandillas en boklanseringen har jag ställt mig samma Fraga. Palanca jag verkligen som jag Lar? Svaret är ja. Och nej.

Nar jag nu babblar om Mitt liv i los medios de comunicación handlar det om att inte har jag Nagot escorias facit erbjuda att. Jag är inte någon expertos på välbefinnande. Tvärtom faktiskt. Det finlandeses base en väsentlig skillnad Mellan den Rickard jag var forr och jag är personen IDAG. Numerador är jag medveten om hur Mitt liv servicios ut. Det betyder att inte har jag perdido problema mina alla. Los hombres jag är medveten om dem. Att förändra pecado tillvaro är inget Enkelt projekt. Om hombre ens kan det Kalla projekt? Är det para soldadura MIG Ordet farligt. Jag Kampar dagligen för att ett behålla vettigt förhållningssätt hasta que den nödvändiga förändringen. Personliga utveckling är ett integración projekt hombre ska bli på del líber. Det är inget hombre kan bli på del líber.

Jag är inte alltså Bast. Det har jag i och para SIG aldrig tyckt att jag varit. Los hombres har jag tvingat mig själv att leva upp alla krav som jag intalat mig att omvärlden ställt. Frågan ar Vilka krav som har egentligen funnits? Hela det dar vara-Bast-ar en resonemanget OND Cirkel. Nar hombre instalador orimliga krav på det är señal själv Latt att andra Gör detsamma. Jag skyller integración den sinnessjuka arbetsbelastningen som fick mig att på krascha någon Annan, un MiG själv. Jag var den som att inte valde Satta nagra som Helst gränser. Jag var den som knarkade prestationer. Ingen tvingade mig att jobba cultiva jag stupade.

Det har varit svart para soldadura MIG att att jag Acceptera varken eller kan behöver del líber vara. Jag har drivits av prestationer så Länge har jag att att svart fungera utan kickarna de Ger. Att sluta identifiera mig genom det har jag presterar varit den största utmaningen. Inte bara i mitt arbete utan Aven para soldadura MIG som människa. Ganska tidigt påpekade min psykolog att jag inte Kunde bli på att del líber sjuk vara. Det fick mig att hasta tanka. Jag förstod vad precis Han och det Menade gjorde mig irriterad. Efter ett Gäng Manader i terapi påpekade psykologen att jag inte heller Kunde bli på att del líber Frisk vara. Jag tänkte hasta igen. Förstod honom Aven Denna pandilla. Och blev om möjligt Annu mer irriterad.

Jag är det integración del líber och är helt Okej. Jag har inte natt Malet. Däremot har jag påbörjat Riazán. Numerador frågar jag mig om den ens har ett Mal? Jag tror integración det. Den har har Resan inget slutmål. PERSONLIG utveckling om att handlar Satta upp delmål. Realistiska delmål. Är det Kanske den viktigaste insikten? Att el hombre inte kan bli Bast. Det gar att inte bli den dar Perfekta människan. Jag önskar att jag skulle kunna tro på det hasta Hundra procent. Livet skulle vara så mycket enklare da. Los hombres jag är inte dar un archivo. Jag palanca de integración som jag lar. Eller? Jag är kanske Anda bast? Bast på att leva i Nuet och ta vara på dagen resumen som är den. Den slutledningen känns sujetador. Satter punkt har.

Bilden sentencias Säger det mesta om dagsformen. Jag har upplevet Riga por la noche. På guante de SATT. Det är jag inget rekommenderar. Min Första natt på lettisk marca innehöll i och para SIG de alla Ratta ingredienserna. Den ville aldrig ta puta. Den var svettig och klibbig. Pulsen var cerdo. Ett problema de Bara. Jag var integración ute och klubbade. Jag lag i hotellsängen.

Hur jag än försökte Kunde jag inte Sømna. Forst Efter 06 kl i morse lyckades jag försätta mig i Nagot escorias sömnliknande tillstånd. Som i VARADE en dryg Timme. Suck. Morgontimmarna fortsatte sedán på samma SATT. Sømna caja. Med ett Vakna Ryck. Sømna. Vakna. Att Hinna upprepa proceduren så manga capataz att hombre tappar räkningen på bara nagra fa timmar ar en bedrift i sig. Nu har jag gett UPP. Nu är jag vaken. Eller nat.

Det är som Stör mig att jag inte kan Satta fingret på orsaken hasta Nattens sömnlöshet. Jag var verkligen toktrött. Jag Borde ha stupat canté och somnat som en stock. Gårdagen var fylld av utmaningar och från påfrestningar tidig Morgon hasta sen kväll. Det tog på krafterna. Vid flera tillfällen försökte panikångesten sla klorna i mig los hombres jag tappade aldrig kontrollen över situationen. Faktum är att jag Fick en bekräftelse på att jag Vinner matcherna mot min vidriga motståndare Aven på bortaplan.

Jag Krop ner en täcket med en känsla av välbefinnande i kroppen Strax Innan midnatt. Sedan veterinario jag inte vad som hände. Har ägnat en stund en ATT fundera över om min hjärna kanske behövde tres veces al día bearbeta att alla intryck. Tyvärr blev jag mest irriterad av att tanka sa. Eller kanske snarare frustrerad. Skitsamma. Jag får helt Enkelt förlika mig med min dagsform. IDAG är ingen bra dag. Framförallt integración nar el hombre befinner sig i Riga.

Nu har jag prajdat klart för dagen. Kom resumen dobladillo. Jag är duktig. Eller tråkig. Det beror på Hur hombre på Saken servicios. Kungsträdgården solo nu är fylld av och andra festande homosar GLADA typer. Jag var dar och hängde enano. Jag övade på att Konsten socialisera. Numerador jag är det så Rätt folkskygg välbehövligt var. Hade sällskap av mamá, förläggar Ebba-och farbror Christer en nagra timmar i Borjan kvällen av. Trevligt. Nar de lämnade parken valde jag att stanna kvar. Ensam. Kande MIG para rehacer en liten utmaning. Jag kan Stolt meddela att jag spenderade ytterligare ett par timmar med Olika trevliga bekanta som jag hittade Lite överallt.

Kvällens personliga Seger hade varit otänkbar la par de la ett år sedan. Bara tanken på att ga omkring ensam i en folkmassa hade garanterat framkallat panikångestattack en. Det gar att inte förklara känslan hombre del bar på nar el hombre la palanca panikångest med. Att att veta el hombre nar som kan Helst behöva ta en Fajt med den dar skiten är påfrestande. Det är att ge farlig Latt Efter och lata ångesten Styra.

Jag Fick en ordentlig om att påminnelse Kampen integración AR sobre Igar kväll. Jag STOD backstage och minglade suave alla schlagermänniskor nar panikångesten attackerade mig. Den kom från ingenstans. Pulsen skenade. Yrseln sudar tinta hasta. Numerador tarde jag panikångesten komma los hombres más jag inte ta den Kontroll. Ebba och jag lämnade området en stund och gick en Promenad runt Kvarteret. Miljöombytet hjälpte mig att Landa. Sen gick vi tillbaka och njöt kvällen av.

Ikväll träffade jag en Väldigt speciell Kvinna i Parken. Honorable kom fram i nar jag STOD Torgets tAlt och SA att mig Ajustes cariño i Nyhetsmorgon. Hon hade kant igen sig i allt jag berättade. Da började tårarna Rinna langs Hennes amable och hon ursäktade sig. Jaguar SA att det inte fanns Nagot att ser om ursäkt para. Sedan började vi prata. På riktigt. Vi Satte oss vid ett bord och om pratade Livet. Det visade señal att vi var Lika-Sa Pa manga SATT.

Motete med kvinnan vars namn jag vill behålla para soldadura MIG själv speciellt var. Det var Meningen att vi skulle stöta IHOP solo dar och da. Honorable behövde veta att hon är inte om att ensam mA som cariño gor. Honorable behövde Hora att Livet blir latir, om hombre vagar borja Kampa. Para la soldadura MIG var med motete Denna Kvinna bekräftelsen jag solo nu behövde för att att det var veta Rätt beslut att Lamna ut mina innersta hemligheter i boken och intervjuer.

Att sitta och om prata sacre som betyder Nagot med en fullständig framling var otroligt häftigt. Det är jag Nagot verkligen kan rekommendera. Vi behöver borja prata med mer varandra i Dagens samhälle. Jag skiter att det i klyschigt tarde. Det är Sant. Jag hoppas att du som gjorde min kväll láser detta. Tack de la ett trevligt och givande samtal!

Gjorde in intervju och plåtning para Expressens BILAGA extra eftermiddags i. Journalisten Maria K Broman Hennes och fotograf Christoffer hämtade upp på mig Kontoret och sedán drällde vi har i kvarteren enano. Mycket trevligt!

Fotograf-Christoffer visste vad Han ville ha. Alla som på krälar marken för att fa hasta Rätt Vinkel Gillar jag por Automatik.

María och jag Satte oss på Greken och Kakade middag Medan vi gjorde intervjun. Det blev ett skönt samtal. Har Stott ihop med María Hur manga capataz som Helst genom Aren i Olika sammanhang. Så vitt jag kan minnas har vi muelle aldrig gjort Nagot jobb ihop Innan. Därför var detta adicional kul.

Yo Morgon ska jag vakna Innan Tuppen. Det är för dags Morgon-tv igen. Denna pandillas på TV4. En trevlig tjej från Nyhetsmorgon-redaktionen ringde tidigare IDAG för att briefa mig. Det behövdes. Förutom att babbla om jag någon boken ska vara nämligen compañero de escorias en hela programmet. Hoppsan.

Sidekick-grejen hade jag glömt att jag sagt ja caja. Eller hade jag förträngt det? Para ATT slippa panikångest så försöker mella en i det längsta att igonorera Allt som estrellas inbokat i kalendern. Tanken på att dyka upp i Rutan hasta och från en tre timmars direktsändning ger mig Tryck över bröstet direkt. Los hombres jag inte att tillåter de dar signalerna Styr mig Langre. Jag kontrollerar Mitt liv. Jag är toppen.

IDAG har jag övat på att Koa. Hittade ett bankkontor som fortfarande hanterar kontanter. Det tillhör verkligen integración vanligheterna numerador. Nordea vid Skanstull visade señal vara Väldigt Populart. Nar jag tog min nummerlapp var det 14 personer tanto mig.

Man kan ju fraga señal varför bankväsendet har avskaffat nästan todas kontanthantering. Ar det så verkligen Lite popular som vill uträtta sina ärenden i verkliga Livet och inte i cyberrymden? Antagligen. Detta märktes muelle de integración vid guante de Besok IDAG.

Det finlandeses val ingen som är tycker att köande kul? Para la soldadura MIG kan det muelle de mer innebära un cuarto stunds Tristess. Folksamlingar och är trängsel påfrestande. Nu var på stämningen Banken visserligen Lugn los hombres Anda. Jag blir obekväm i miljöer jag inte kan kontrollera. Köande är frustrerande och framkallar nästan garanterat Tryck över bröstet. Så Aven Denna pandilla. Som tur var i avverkades kunderna Rask takt. Jag hann integración kvävas ihjäl. Jag hann ut i friheten.

Det är med en kraftig dos Ironi jag konstaterar att jag överlevde bankbesöket. Los hombres det Ligger en hel del Sanning Bakom det. De la ett år sedan par hade jag aldrig pallat Satta själv mig i en situación de Sadan. Da styrde panikångesten Mitt liv. Det Gör den integración Langre. IDAG är panikångesten en passagerare. Jag Styr själv vardag min. Är jag Åtminstone på dios väg.

På Vågen tillbaka hasta Kontoret passerade jag Kvarteret dar jag Bodde tidigare. Nar jag gick förbi den lokala porrvideobutiken kom jag att på tanka en rolig Historia. Jag lurade en Miss Kylinge dar en banda utan att hon hade en Aning om var hamnat cariño. Vi som på pladdrade vanligt och forst efter en stund började cariño sí sig om. Nar señorita Kylinge INSAG att hon var omgiven av videofodral med nakna människor i diversa eller mer mindre pornografiska posicionador blev cariño Stum. Yo nagra sekunder sekunder.

La señorita Kylinge Stod vid en hylla som rymde porrlegenden Rocco Siffredis samlade Verk. Para Er som inte kan det Redan visste jag saga att inte Rocco behöver skämmas i duschen. La señorita Kylinge tittade fascinerat på omslagen. "Rocco Does Dallas", "Rocco en Londres" och "Rocco invade Polonia". Rocco har Aven porrat i Prag, Hollywood och S: t Petersburgo. Han har i Legat. Rocco har mango mycket att i sta skulle hombre kunna saga.

Jag väntade på en Kommentar från min väninna porrlegendens om Enorma Talang. Hans jättekuk är att liksom svar bortse från. Om el hombre inte är señorita Kylinge. Jag kommer aldrig Hennes Glomma Korta los hombres insiktsfulla Analys.

-Han maste jobba hart den dar Rocco med på Tanke allt resande. Han får passa señal så att inte Han blir utbränd.

Ar jag en dålig van? Sitter på balkongen och funderar. Nej, jag är inte en dålig van los hombres definitivt en tråkig Sadan. Eller? Tråkig är ponche också viles ord. Mitt hälsotillstånd komplicerar tillvaro min. Jag maste ta hänsyn hasta el min dagsform för att överhuvudtaget Orka med mig själv. Varje dag Kampar jag för att mA sujetador. Numerador lyckas jag. Nästan Alltid. Jag har lart mig att ta hänsyn hasta mig själv med det innebär allt VAD. Att prioritera señal själv har ett muelle de pris. Det är att Latt relacionador med Vänner och familj blir lidande. Nar hombre Satter señal själv forst kan det bli aldrig rättvist. Umgänget sker inte på lika villkor. Det sker på mina villkor. Jag ar högst medveten om problematiken los hombres i nuläget maste det har så vara. Gott och på ONT.

Jag är en latir människa IDAG än jag någonsin varit. Det Gör mig också hasta en latir, van pa de flesta SATT. Los hombres har jag dåligt samvete över att mina nara och kara maste anpassa señal Efter mig. Tyvärr är detta fortfarande nödvändigt. Jag kan inte tvinga mig att GORA sacre nar kroppen och den dar Klumpen i skallen sentencias Säger Ifran. Samtidigt veterinario jag att jag maste utmana mig själv och integración lata panikångesten Styra vardag min. Det är sjukt svart. Var gar gränsen för Hur långt jag ska pressa mig själv?

Jag har bloggat om att massor planering och panikångest ar en omöjlig Kombination. Kommer dessa motpoler någonsin att förenas kunna? Jag är tveksam. Visst har jag blivit latir på att det är planera los hombres fortfarande extremt påfrestande. Jag har därför valt att lägga energin på att fa guante de arbetschema fungera att. Bara att Hitta ett liv utanför jobbet har varit en utmaning. Jag vet att det sjukt tarde. Los hombres Fritid har aldrig tidigare varit en naturlig del av verklighet min.

Nar är jag är min ledig Kalender tom. Det är ett medvetet val. Jag är att inte rehacer planera guante de privatliv Annu. Para ATT verkligen kunna njuta av ledighet tar jag dagen som kommer den. Är det Därför svart att underhålla relacionador. Normalstörda (jag älskar det uttrycket) människor Bokar ju en sacre medicina popular de vill träffa i förväg. Det Gör jag inte. Och-de-Fa capataz som det har jag gjort planerna oftast GATT en skogen.

Denna Helg hade jag och en härlig väninna planerat ett Besok på västkusten. Marstrand och på Båstad Stod programmet. Mysigt. Jag hundimiento verkligen Fram EMOT Riazán. Behöver jag hur det slutade saga? Jag sitter på som sagt hemma balkongen.

Jag är extremt lyckligt lottad som har massor av fantastiska människor i Mitt liv. De stöttar mig. De instalador inga krav i som kan ge förlängningen mig dåligt samvete. Det dåliga samvetet jag Kanner kommer från mig själv. Är det Kanske ett hälsotecken? Jag vill ju att alla relacionador i mitt liv ska handla om ett ömsesidigt givande och tagande. Hur Länge kommer mina nara och kara sta ut med mitt beteende? Jag skulle verkligen inte att det var tycka konstugt om det någon ifrågasatte. Jag är jag vet att på den hopplös har Punkten. Frågan är kanske snarare Hur Länge jag själv kommer att estación ut med mitt beteende? Jag maste ta i mig Kragen och borja utmana mig själv Aven i privatlivet. Jag maste borja planera sacre medicina popular som jag tycker om. Jag maste helt Enkelt sluta skrämmas av alla i Mitt liv Masten.

Dagens militärgröna mira är bara caída en. Jag tog integración medvetet på mig i kamouflageoutfit en morse. Da visste jag inte nämligen att jag skulle GE i mig de Kamp en på liv och dod en eftermiddagen. Det kanske tarde Lite överdrivet det är los hombres faktiskt resumen så det känns varje pandillas jag utmanar mig själv och sjukdom min. Panikångesten ska utrotas. Kriget Name Nombre ständigt Inom mig. Nu har jag vunnit Annu ett escoria.

Vad har jag gjort IDAG da? Jo, Det kan jag Stolt berätta. Jag har Akt tunnelbana. För Första Gången på flera Ar. Panikångesten Akte med i samma Vagn. Los hombres jag tog mig igenom Resan utan att GA I närkamp. Jag är grym!

Nar jag kom ner hasta tunnelbanespärren vid Mariatorget kande jag idiota som mig en. En fullständig jubelidiot. Vad behöver hombre conocido como ATT tunnelbana numerador? En Biljett såklart. Den koper hombre por 40 kr i spärren fick jag veta. Eller por 30 kr på Pressbyrån. Det är Varför billigare att kopa biljetten dar kan hombre verkligen fraga sig.

El hombre behöver inte-Mer un cuarto Biljett para ATT aka tunnelbana. Om hombre är cacheo. Los hombres palanca de hombre med det panikångest kan vara sujetador att tanka hasta en pandillas adicional Innan hombre de alquitrán rulltrappan ner i underjorden. Jag valde att ta med mig en vapendragare. Mormor. Stabilare sällskap kan inte hombre fa.

Resan gick Rätt smärtfritt. Tack vare med det trevliga samtalet världens Bästa mormor. Hann liksom integración Stressa upp mig. Världens Bästa mormor är Bast.

Vissa Dagar Kanner hombre SIG Snygg. IDAG är inte en san dag. Jag har typ alla finlandeses som panikångestsymptom solo nu. Det är med andra ord extremt svart att kanna señal härlig för tillfället. Sitter i en un taxi hasta el väg på andra Sidan Stan dar jag ska gora en plåtning med Fotografen Niclas Brunzell. Han är grym. Sólo därför hade det varit kul att kanna sig i formar nar vi ska jobba IHOP.

Numerador veterinario jag att skönhet kommer inifrån. Visst kan det fram hombre Fuska mesta med Smink, ljussättning och en dos hombres de Photoshop om hombre integración Kanner señal actractivo så det blir bara YTA. Försöker tanka positivt nu Medan vi svischar genom normas. Hmmm ... Det finlandeses en fördel med att min om det Bok handlar den gor. Det Gör inget om jag servicios Lite utelämnad och Svag ut.

IDAG är latir än Igar. Los hombres bara knappt. Var på Katarinahuset och stämde av medicinering min. Jag vet inte om själva besöket i sig Gör att jag börjar reflektera på ett djupare plan. Kanske. Antagligen. Allt blir onekligen mer påtagligt nar el hombre retratado och på väntar en psykiatrimottagning. Nar el hombre Framförallt servicios SIG omkring enano. Fan vad manga det som människor finlandeses dåligt mar. Det är sorgligt. Vid sana har jag vill tillfällen bara stalla mig upp och skrika: Det blir latir! För det blir visst latir. Och det är att grymt viktigt hombre lar señal själv att det på sí Livet sättet.

Helgens bröllop tog på krafterna. På ett sujetador SATT. Jag vaknade Nyss Efter 15 timmars Somn. Oavbruten Somn. För ovanlighetens cráneo. Nar jag somnade Igar kande jag mig lycklig. Me hela kroppen. Lycklig de Mina fina Vänner Andreas och Lisas cráneo. Lycklig för att vara jag Fick en del av deras magiska bröllopshelg. Lycklig för att jag har så manga roliga och vettiga människor i Mitt liv. Mina Vänner är underbara.

Para la soldadura MIG var i Helgen Järvsö en på ett Seger personligt plan. Jag har alldeles Para Lange valt bort sociala sammanhang med mycket popular. Denna Helg var därför en utmaning. Och jag älskade varje sekund. Jag träffade massor av nya trevliga människor och jag kande mig avslappnad hela tiden. Framförallt så var jag mig själv hela tiden.

Panikångesten gjorde SIG integra påmind. Åtminstone integración i formar av atacante Nagra. Visst kande jag stundtals ett Tryck över bröstet los hombres det har jag lart mig att leva med. Att tanka Rätt är det verkligen Bästa vapnet för att SKYDDA sig mot panikångesten.

Helgens firande speglar tyvärr integración alla sammanhang sociala. Bröllopsgästerna var uteslutande trevliga människor. Extremt trevliga människor. Så det som servicios bekant integración Alltid ut i verkligheten. Jag tog muelle de ett viktigt Steg framåt genom att att jag upptäcka Kunde umgås med att ta främlingar utan på mig en la máscara. Denna pandillas bestod främlingarna av brudparets familj och Vänner vilket gjorde att jag vågade. Nasta pandillas kanske sällskapet integración känns lika säkert. Da ska jag ta Fram minnena från Järvsö. Da ska jag kanna mig i mig sacre själv Anda.

På den Gamla onda tiden var jag Nagot av en mingelexpert. Jag hade típico svart bälte i kindpussande. Är det så verkligen integración Langre. Jag har förlorat mingelmojo min. Jag är helt zorra IDAG. Gårdagens festival påfrestande var. Jag är jag att Hatar så obekväm i sociala situationer numerador. Ju-Mer det är popular runtomkring mig ju Samre blir på att jag konversera.

Lars Wallins festival toktrevlig var. Älskade utställningen och jag hundimiento Hur manga Vänner och bekanta som Helst gästerna suave. Förutsättningarna klockrena var. Los hombres jag inte Kunde Anda slappna av. Jag Kunde integración slappna av alls. Gick med ett omkring jobbigt Tryck över bröstet den en dryga Timmen vi var dar. Som tur är jag hade en MiFir dejt vid min sida som veterinario resumen vad jag gar igenom. Älskar excavación Tessan !

Min psykolog uppmanar mig att trotsa panikångesten och utsätta MIG para situationer Aven om att jag tycker de Ar obekväma. Jag försöker så Gott jag kan. Egentligen finlandeses det ingen logik Bakom reaktioner mina. Jag fixar ju att jobba en schlagern dar hela tillvaron är kaotisk. Hur kan det vara påfrestande mer på att ga nar festival hombre är ledig? Jag att det tror om att jag handlar tappat förmågan att det Spela sociala spelet. Bajo schlagercirkusen är schemat späckat. Da kan jag gomma mig Bakom mina arbetsuppgifter. Los hombres jag är nar är jag ledig ju bara jag. Da är jag mig själv. Jag kan vara bara mig själv. Det finlandeses ordenó fördelar och med detta nackdelar.

Forr var Rickard Engfors flitig gast på mingelfester. Jag pratade glatt med allt och alla. Jag hade en Rickard-i-sociala-sammanhang persona som jag Kunde Plocka Fram nar behövdes det. Den finlandeses personen integración Langre. Gott och på ONT. Ibland kan vara det att vara en fördel en konstruerad versión av sig själv para en stund. Det är en nästan förutsättning proffsminglar nar el hombre. Que den typen av sammanhang frontera hombre kunna foros samtal om intressantare sacre än vader och vind utan att för den sakens cráneo bli privat.

Träffade flera Vänner Igar som jag inte Ajustes på Lange. Vänner som jag skulle kunna ha privata samtal var med VI y VII: befinner oss. Los hombres jag inte Kunde Anda slappna av. Jag Kunde integración Hitta min rollo i miljön. La atención de los foros ytliga samtal medicina popular jag Kanner val känns bara konstigt. Jag vet att det ENA integración behöver utesluta det andra los hombres para la soldadura MIG är det verkligen antingen eller som cecidómido numerador. Antingen umgås jag med på popular riktigt eller så stannar jag hemma och med mig umgås själv.

Det är att intressant reflektera över Hur mycket som i förändrats min tillvaro en senaste de Aren. Saknar jag att vara proffsminglare? Nej. Inte ett dugg. Saknar jag att kunna sla på proffsminglar-nar Knappen behövs det? Ja. Absolut. Jag maste óvulos på att hantera sociala sammanhang. Det muelle de los finlandeses inget i Världen som skulle kunna fa mig att bli personen jag var para Nagra år sedán. Proffsminglaren är dod. Länge leve proffsminglaren.

Ytterligare en vimmelbild. Denna snodde jag på stureplan.se.

Ikväll jag var på invigningen av Lars Wallins jubileumsutställning Historias de moda. Min. gode van glamourkungen har samlat hundratals fantastiska kreationer, skisser bilder och från el pecado de 20 Ariga karriär ute på Prins Eugens Waldemarsudde. Min dejt för var kvällen underbara Tessan Merkel . Hade det inte varit para Henne hade jag aldrig vågat mig IVAG på Festen överhuvudtaget. Jag har mango Angest i flera Dagar nar jag tänkt på allt minglande. Mitt liv är verkligen integración en festival numerador. Me caen alla integración nar det kommer hasta folksamlingar. Panikångesten har gjort mig folkskygg. Alldeles för folkskygg. Är jag Därför feliz att jag faktiskt Akte ut hasta Djurgården Svang en liten.

Nog om mingelångesten nu. Utställningen fantastisk var. Lars skapelser är konstverk. Jag kan verkligen rekommendera er som älskar brillo glamour och att besöka Waldermarsudde. Har Kommer ett litet smakprov Historias Moda fran ...

Ett la par av kostymerna som Lars skapade hasta Operan.

Linda Pritchards schlagerklänning hasta vänster och Lena Philipssons sjöjungfru-ropa Hennes krogshow från hasta Höger.

Annu Fler schlagerskapelser. Hannah Graaf hasta vänster och Sibel i manopla. Hasta Höger estrellas den klänning Anne-Lie Ryde hade på affischen hasta Börsen-showen "kyssar Stulna".

En promobild från manopla av 90-talet. Jag Minns den så val. Den hängde i Lars dåvarande Atelje nar vi larde kanna varandra.

Leopard och FJÄDRAR. Älskade Denna traje de Peter Som Jöbacks danstjejer barra i extranumret i hans musikalshow.

Namen, vem som är det estrellas hasta vänster? Det är jag ju! Åtminstone min schlageroutfit från 2005. Och Bakom mig estrellas discotomtarna Alcázares scenkläder Fran "no es un pecador ni santo".

Ytterligare nagra fantastiska Jöback-trajes. Dessa hade tjejerna i öppningsnumret. Jag har för att mig Aret var de 1998. Ah, jag älskade den showen ... Sag den Hur manga capataz som Helst.

Denna lapp satt på väggen ute på Waldemarsudde. En kväll som Denna Nar I princip varenda Kotte haller en kamera i handen blev den onekligen Lite rolig.

Slutligen en bild på kvällens huvudperson omgiven av snygga modelista. Min begåvade van Magnus Ragnvid Höll i Kameran nar Lars tolkade Kejsarens nya kläder. Snyggt. Grymt snyggt.

IDAG stannade jag hemma från jobbet. Ett medvetet val por att jag skulle Orka socialisera nu på kvällen. Har nämligen lovat señorita Kylinge att komma förbi en mingeltillställning på Hennes jobb. Para la soldadura MIG innebär en Sadan utflykt en hel del planerande. Jag är högst medveten om att det är jag att värdelöst tillåter mig själv att GORA en almacenamiento grej av Nagot som inte egentligen AR, sa farligt. Los hombres jag inte kan bli lata. Para ATT Orka maste jag SAMLA kraft. Annars är socialiserande uteslutet.

Redan nar jag vaknade så kande jag tendenserna i kroppen. Hur min hjärna försökte Stressa upp mig. Bara tanken på minglande är panikångestframkallande para la soldadura MIG. Det är sorgligt los hombres sant. Denna del av min har jag inte sjukdomsbild Kontroll más, los hombres jag vet Vikten av att trotsa signalerna och utsätta MIG para sacre som känns obekväma. Yo taxin på väg hasta Östermalm kom skakningarna. Som på beställning. Suck.

Motte upp min älskade Maggan på Saturno. Hon hade beställt en homoläsk hasta mig. Saturnus har dessutom stans största kanelbullar. Nygräddade. Gigantiska. Goda. Lite fika och kackel var en uppladdning sujetador. Nu ska vi Mingla!

Ikväll Maggan är mitt i STOD Livet. Med Henne vid min sida Kanner jag mig Trygg.

IDAG maste jag gora regreso me verkligheten. Har Legat nerbäddad hemma i mer Lite un cuarto vecka och kurerat mig los hombres det som att det känns var evigheter sedán jag jobbade. Jag är i alla caen Frisk nu. Eller liknande nat. Välmående är ett relativt begrepp. Bara tanken på allt jag maste komma ikapp med att mig får Vilja dra täcket över huvudet igen. Min att-Gora-lista är ångestframkallande. Vilken balanserad människa som Helst skulle volar verkligheten para ATT slippa den. Det är ett integración dugg lockande att ta etiqueta i en Lista som är att så Lång hombre Anda aldrig kommer att Hinna ikapp.

Min verklighetscomeback kommer med att största sannolikhet innebära Aven guante de bloggande återgår hasta det normala. Jag har svart att sí Hur jag skulle Hinna skriva toklånga inlägg flera capataz om dagen nu nar mina Dagar fylls av och andra jobbgrejer sacre jag maste Gora. Slutledningen efter en vecka av maniskt bloggande är att jag inte skulle ha något emot att vara bloggare på heltid. Där jag befinner mig i livet just nu skulle reflekterande från morgon till kväll vara perfekt. Men tyvärr betalar inte bloggandet mina räkningar.

Fick mig precis en tankeställare. Skulle jag verkligen vilja blogga på heltid? Skulle jag vilja att skrivandet online betalade mina räkningar? I samma sekund som bloggandet blir ett jobb förvandlas det också till ett av alla måsten i tillvaron. Plötsligt känns det mindre lockande. Det är just det kravlösa bloggandet som fyller en funktion i mitt liv. För en gångs skull kanske jag borde låta bli att förvandla ett intresse till ett jobb. Jag har redan tillräckligt med jobb. Roliga jobb. Efter en stunds reflekterande här känns dagen jag har framför mig lockande. Bloggande är terapi.

För lite sömn. Check. Krasslig. Check. Illamående. Check. Vidrigt tryck över bröstet. Skakningar. Yrsel. Check. Check. Och check igen. Panikångesten är en del av min vardag. Numera reflekterar jag inte så mycket över de symptom jag känner. Hur mycket av det som nu känns påfrestande som är en del av ångestskiten vet jag inte. Men när jag är krasslig har jag mindre motståndskraft rent fysiskt. Åtminstone känns det så.

Just nu är dessa symptom extra störande. Är på väg till ett möte där jag ska presentera mitt hemliga projekt inför en massa människor. En massa människor som måste tycka att det jag har att säga är intressant. Prestationsångest? Ja, det kan vara orsaken till mitt tillstånd just nu. Men det spelar egentligen ingen roll vad som ligger bakom obehagskänslorna. Att jag inte ger efter för dem är huvudsaken. Att jag faktiskt genomför det jag måste är en seger i sig.

Jag funderar över hur livet var förr. Innan panikångesten började försöka styra min tillvaro. Var livet enklare då? Svaret ät tveklöst ja. Men samtidigt vimsade jag på i ett tempo som gjorde att jag inte kände något alls. Det positiva med sjukdomen är att jag idag känner något. Även om känslorna just nu suger så är de bättre än inga alls.

Det var ett tag sedan jag skrev om panikångest vilket har sin naturliga förklaring. Jag önskar att jag skulle kunna säga att jag blivit av med skiten men så är tyvärr inte fallet. Jag känner fortfarande av min sjukdom dagligen men jag har lärt mig att leva med den. Vissa dagar är tuffare än andra. Nu när jag varit inne i en stressig jobbperiod så har trycket över bröstet varit extra påfrestande. Men jag har bitit ihop. Stått ut. Jag vägrar att låta mig nedslås. Såg ett meddelande bland kommentarerna nyss från 22-åriga Josefine som berörde mig mycket…

Hej Rickard!
Jag har googlat och läst runt på internet mycket om panikångest då jag själv fick panikångest för 1½ år sedan och jag är 22 år. Jag hamnade på en länk till ”efter 10″ där du var med och pratade om din panikångest och nu har jag börjat följa din blogg efter det. Jag tycker det är så starkt av dig att prata om det i media, vilket ger lite inspiration och styrka till oss andra! Just nu är jag inne i en jobbig svacka igen efter en tid då jag trodde jag skulle bli bra igen men nu har jag blivit heltids sjukskriven en period. Det känns skönt men samtidigt jobbigt att ”tappa allt” som det känns. Jag står nu i valet och kvalet med att börja med medicin. Har du ätit en period eller äter du nu? Hjälper det dig och hur mycket? Jag är så rädd att det som känns som den sista utvägen innan jag isolerar mig totalt inte skulle fungera, vad gör jag då? Det känns ändå som att kbt inte hjälper på mig fullt ut. Min läkare säger att medicin verkligen kan hjälpa medan min kbt psykolog inte är direkt för den utvägen. Inte konstigt att man bli förvirrad, men samtidigt känner jag att jag behöver en knuff i rätt riktning för det är så jobbigt just nu. Jag vill inte göra allt som man borde vilja i min ålder! Jag borde vara ute på krogen igen, dansa och älska uppmärksamheten jag får och LEVA men just nu fungerar jag inte då jag knappt vill vara ensam… Vet inte om du har svar på alla mina frågor men jag kände bara att jag vill skriva till någon som verkligen vet hur det känns, mina nära och kära förstår ju inte fullt ut. Tack på förhand Mvh Josefine

Hej Josefine!
Tack för ditt meddelande och dina fina ord. Jag är otroligt glad att min öppenhet kan inspirera andra att orka kämpa. Du ska också veta att meddelanden som ditt hjälper mig i min vardag. Jag behöver precis som du veta att jag inte är ensam om att känna som jag känner. Så tack för att du vågar vara öppen! Jag känner igen mig så väl i det du berättar om din livssituation. Har själv varit heltidssjukskriven under perioder och jag håller med om att det medför blandade känslor. Det är skönt samtidigt som att det är frustrerande att man tappat kontrollen så pass mycket att man måste sjukskrivas. Jag har dock lärt mig att det viktigaste i kampen är att ha rätt inställning till livet. Man måste tänka positivt och inte bejaka de negativa känslorna i vardagen.

När det kommer till mediciner så ska du inte vara rädd för dem. Jag har aldrig sett min medicinering som ett nederlag utan bara som hjälp på vägen. Efter min kollaps sattes jag på mediciner direkt och började i terapi. För mig har en kombination av medicin och kbt fungerat mycket bra. Men man ska komma ihåg att medicinerna är ett projekt i sig. Det tar tid innan de verkar på rätt sätt och sedan kan dosen behöva justeras. Jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet när jag förespråkar antidepressiva tabletter. Jag ser inte varför du inte skulle kunna ge dem ett försök. Be din psykolog förklara varför han eller hon inte tycker att det är rätt väg att gå.

Att sakna livsglädje är extremt påfrestande. Det är klart att du hellre skulle vilja må bra och kunna göra allt det där som du borde kunna göra. Men att tänka så är som att ge sjukdomen mer bränsle. Allt man måste och borde blir saker som leder till ökad ångest och attacker. Det är inte lätt att förändra sitt tankesätt men det är just detta som man lär sig genom kbt. Det tog mig ett par år i terapi innan jag började förstå hur mitt eget tänkande kunde förändra min tillvaro. Nu har jag snart avverkat tre år hos min psykolog och jag skulle nog vilja säga att jag kommit en bit på vägen i alla fall. Den dagen då jag accepterade min sjukdom fullt ut och slutade ställa krav på mig själv började förändringen.

Så mig råd Josefine är att du inte pressar dig själv. Sluta tänka på vad du måste eller borde. Börja med att leva i nuet och ta det sedan därifrån. Se den tid du får nu när du är sjukskriven som något positivt. Du får chansen att komma i fas med dig själv. Det är en gåva.

Kramar i massor!
/Rickard

Jag är lyckligt lottad. Extremt lyckligt lottad. Jag har förmånen att ha ett gäng människor i mitt liv som jag ser upp till. Vänner som inspirerar mig. Både på ett yrkesmässigt och personligt plan. Under denna period lever jag och andas schlager från tidig morgon till sen kväll. Det är galet kul. Under några intensiva månader i början av varje år befinner jag mig i en bubbla som består av tonartshöjningar, glitter och glamour. I den bubblan stänger jag helst ute verkligheten. Det finns många orsaker till att jag isolerar från verkligheten. En av dem är att jag faktiskt inte vill veta att det finns en värld utanför. Om jag börjar reflektera över att mer än 3 miljoner människor följer det vi sysselsätter oss med i schlagerbubblan skulle jag gå omkring med konstant prestationsångest.

Har börjat dagen i lugn och ro här på hotellet i Linköping. Snart är det dags att åka tillbaka ut till arenan och skapa underhållning till Sveriges största tv-program. Idag kände jag att en dos av verkligheten var på sin plats innan jag klev tillbaka in i bubblan. Jag har en väninna som dagligen ställs inför tuffa utmaningar i livet. Hon är utan tvekan den starkaste människan jag mött i hela mitt liv. Det spelar ingen roll hur många motgångar hon ställs inför. Hon står alltid stadigt på jorden. Min väninna är en inspirationskälla. Jag beundrar hennes inställning till livet. Hennes förmåga att alltid hitta något positivt i tillvaron oavsett vad hon ställs inför.

Jag har tvingats lära mig att se på livet på ett annat sätt sedan jag fick panikångest. Tankekraften är ett mäktigt vapen. Med rätt inställning i vardagen kan man klara allt. När jag pratade med min väninna idag påmindes jag om hur viktigt det är att inte ge upp. Att bejaka det positiva och inte fastna i allt som är negativt. Just nu är min tillvaro fantastisk. Livet leker. Det innebär dock inte att jag mår toppen 24 timmar om dygnet. Verkligen inte. Varje dag ställs jag inför påfrestande utmaningar som bottnar i den där jävla panikångesten. Genom terapin har jag dock lärt mig att med hjälp av tankens kraft ta kontroll över dessa situationer. Jag älskar mitt liv även när det suger. Det finns så mycket fantastiskt att leva för att jag vägrar kapitulera. Man kommer långt med att bejaka det positiva i vardagen. Jag vet att det låter klyschigt men det skiter jag i. Det stämmer.

Om mindre än ett dygn sitter jag på ett plan på väg till Thailand. Ensam. Jag ska spendera tre veckor på ett fantastiskt hotell i sällskap av mig själv. Hur känner jag egentligen inför detta? Jag har inte hunnit fundera över faktumet att jag ska tillbringa så lång tid på en och samma plats utan sällskap. För ett år sedan hade jag aldrig tagit beslutet att resa bort ensam. Nu känns det bara skönt. Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag trivs med mig själv till hundra procent. Det ska bli otroligt intressant att få den här tiden för mig själv.

Som den arbetsnarkoman jag är så kommer jag dock inte alls att ligga på latsidan under vistelsen i Thailand. Tvärtom. På dagarna ska jag i och för sig njuta av platsen jag befinner mig på men framförallt så ska jag reflektera över mitt liv. På eftermiddagarna och kvällarna ska jag jobba. Orsaken till min resa är faktiskt att jag behöver tid för att slutföra ett drömprojekt som blir verklighet under nästa år. Det känns spännande. Otroligt spännande.

Det är första gången som jag firar jul utan familjen. Min bror befinner sig som tur är på Koh Pangan som bara ligger en dryg halvtimme bort med båt från platsen jag kommer att befinna mig på. Planen är att vi ska ses på julafton. Jag håller tummarna för att det blir av. Annars får jag helt enkelt sitta själv med en tomteluva på huvudet i paradiset. Tråkigare upplägg än så finns det faktiskt.

Såg en kommentar här från Marie som undrade hur jag känner inför den långa resan med tanke på att jag inte ens åker kommunalt hemma i stan. Svaret är att jag inte tänker på det. Jag är högst medveten om att resandet kommer att bli grymt påfrestande. Jag är fortfarande extremt obekväm i stora folkmassor. Men jag ser det här som en viktig utmaning. Vill man leva ett fungerande liv med panikångest måste man ta tjuren vid hornen. Jag känner att jag i dagsläget har tillräckligt mycket koll på hur sjukdomen fungerar för att våga mig iväg. En av orsakerna till att jag inte utsätter mig själv för vissa situationer i min vardag är att jag inte tycker att det är värt påfrestningen. Jag lever hellre ett aktivt liv med vissa begränsningar än att utsätta mig för saker som ger kraftiga bakslag i onödan. Förstår ni vad jag menar?

Läser en debattartikel skriven av en läkare och författare vid namn Rickard Fuchs. Han frågar sig varför kändisar har en längtan efter att berätta offentligt om att de går i terapi. Han undrar om det har blivit status. Alla gubbens resonemang stör mig. Jag blir irriterad över att någon som är läkare och författare väljer att trivialisera en sån här viktig fråga. Mycket av det gubben skriver är så dumt att jag börjar undra om det faktiskt är ett skämt.

”Även kändisar går i terapi. De inte bara går i terapi, de talar om det offentligt. Varför gör de det? Det är givetvis inget att skämmas för, men varför har så många kändisar en längtan efter att tala om det för media? Är det status att gå i terapi? Jag har Porsche, Gucci-skor, Hermès-bälte och jag går i terapi. ”Jag får ångest av att må bra” är en replik som visar att man minsann inte är någon vanlig Svensson i Dressmann-kläder.”

Nej, att man går i terapi är inget att skämmas över. Så långt är vi överens. Men att ens antyda att det skulle vara status är bara idiotiskt. Rickard Fuchs frågar sig om behovet av att berätta om sin terapi inte är ett tecken på att man faktiskt behöver terapi. Eeeh… va? Jag förstår inte vad gubben menar. Går man i terapi så gör man det för att man känner att man behöver gå i terapi oavsett om man berättar om det eller inte.

”Men kändisarna nöjer sig inte med att tala om att de går i terapi, de vill också tala om vad de pratar med terapeuten om. Vi får via media ta del av kända människors mest privata problem. Ingenting är hemligt. Det finns inga gränser för kändisarnas hänsynslösa öppenhet. Vi får reda på mer än vi önskar. Sjukdomar, sexuella problem, familjehemligheter – allt ska ut i offentlighetens ljus.”

Fuchs fortsätter med en utläggning om hemorrojder, strutsfobi, folk som bara bara kan ha sex med huvudet i en grön papperskorg och andra dumheter. Antar att detta ska vara någon slags underhållande exempel på de dumma problem kändisar berättar om offentligt. Enligt honom anpassar kändisar sina uttalanden till den tidning de talar med. Gubben tror för övrigt att skvallertidningen Hänt i veckan fortfarande existerar vilket i sig säger en del om i vilken tidsålder han lever kvar.

”Man kan kanske hävda att när kändisarna berättar om sin terapi blir de mer kända, och när de blir mer kända så blir de gladare. På så sätt har de blivit gladare av terapin och det är ju bra. Kändisar vill tala och det finns säkert en publik som gärna lyssnar.”

Rickard Fuchs resonemang är så dumma att de tydligt talar för sig själva. Hur Aftonbladet kunde välja att publicera dessa dumheter är för mig en gåta. Men visst har det blivit inne att skriva om detta ämne i media. På den punkten har gubben rätt. Jag tycker att det är ett hälsotecken att debatten tagit plats i offentlighetens ljus. Det är bra att media sätter fokus på psykiska problem, terapi och annat som alldeles för länge varit tabu att prata om.

Ett viktigt steg i min kamp mot panikångesten har varit acceptansen av min situation. Jag gjorde tidigt valet att vara öppen med min sjukdom. Detta har hjälpt mig enormt mycket på vägen. Stödet jag har fått från omvärlden har varit viktigt. Genom min blogg har jag ständigt blivit påmind om att jag inte är ensam om att vara i denna situation. Något som kan kännas betryggande när man tror att man håller på att bli galen. Genom kommentarerna jag fått från er besökare vet jag dessutom att min öppenhet inspirerat andra.

Oavsett om man är känd eller inte så finns det inget negativt med att människor delar med sig av sina svårigheter till omvärlden. Oavsett om det ligger i tiden eller inte att skriva om dessa frågor så kan ingen vettig människa ifrågasätta det mediala fokuset. Det här är ett utbrett folkhälsoproblem. Ju mer det skrivs desto bättre. Undantaget idiotiska debattartiklar förstås.

Om det inte fanns taxibilar skulle jag nog inte palla med att jobba som jag gör. Min kropp slår bakut bara vid tanken på att lämna mina trygga kvarter. Det går att räkna antalet gånger jag åkt kommunalt på en hand sedan jag kollapsade för snart tre år sedan. Jag har valt att lägga min begränsade energi på att jobba och försöka leva ett så aktivt liv som möjligt i vardagen. Att trängas med folk på en begränsad yta är inte värt kraftansträngningen. Då väljer jag hellre att kunna jobba mer även om taxiåkandet inte är ekonomiskt för fem öre. Top Cab har stans trevligaste personal. I Love Top Cab.