Vill du gå ner i vikt? Bli magsjuk.

Vill du få en vältränad mage? Få rethosta.

Vill du ha en säregen gångstil? Stuka foten.

Vill du bara njuta av livet? HÅLL DIG FRISK FÖR FAAAEN.

Jag har ret-, torr- och slemhosta på samma gång. Känns som jag har ett gäng partymaneter i halsen som har brakfest.

Hatar just nu sjukvården lite smått. Allt jag ville ha tidigare idag var lite hostmedicin, men fick jag det? Näe. Vad jag fick höra av gubbstrutten i andra änden av luren? "Kom imorgon mellan 10 och 11 så skriver vi ut ett recept." Tror han på det själv eller? Att jag ska vänta ett dygn till med denna jag-hostar-upp-lungorna-hosta-och-kan-knappt-sova? Hade han tänkt att jag ska komma dit imorgon och hosta (lägga av en redig snorloska) honom i nyllet för att ynkligt säga "ja, där ser du, I need that hostmedicin"? Det är lite hostmedicin come oooon. Okej. Cocillana (tog mig en liten hutt av Cocillana flera dagar i veckan när jag var mindre för att jag tyckte det var sååå gott, sen tog tyvärr lillflaskan slut och mitt "beroende" rann ut i sanden) är beroendeframkallande och tydligen lugnande, kanske därför jag var så lugn som barn? Höhöhöhö. Men ändå. HOSTMEDICIN. Inte så jag bad om morfin direkt.



Överkonsumerar halstabletter och inväntar nu en diarréattack som heter duga, och allt är sjukvårdens fel. Höhöhö.

Tur att det finns TV och serier. Vad skulle man annars göra när man är sjuk och knappt orkar lyfta ett finger???

Måndag morgon. Släpade mig upp och passerade en spegel. Orakad. Släpade mig till soffan och passerade en ångesthög med papper. Räkningar. Varför inte börja veckan på tråkigast möjliga sätt? För att liva upp tillvaron har jag slagit på helgens The Voice. Känns som att det är läge att ha koll på vad jag sa i programmet.

Värdefull. Snabb. Smart. Tack för de fina orden Carola. Tack älskade vän. The Voice var en upplevelse. Att vara en del av något som påverkar talangfulla människors framtid var en häftig upplevelse. Häftig och läskig. Det innebär ett stort ansvar att öppna truten i ett sammanhang som detta.

Första duellen från Carolas lag stod mellan Elie och André. Vilka fantastiska röster. Intressant att se och höra två personer som är varandras raka motsatser framföra samma låt.

Vi valde till slut Elie. Mötet med honom var speciellt från första stund. Han är en grym begåvning. En blyg gatumusikant som gömde sig bakom sin gitarr. Tills stora stygga Engfors bad honom att släppa den…

När Elie ställde ifrån sig gitarren hände det grejer. Han kastade sig ut. Han vågade. Man såg i Elies ögon att han själv upptäckte något.

Coola André stod stabilt med båda fötterna på jorden. Det fanns dock något som jag inte kunde sätta fingret på under repetitionen. När vi satte oss ned för ett samtal mellan sex ögon (och ett par kameror plus ett helt crew) kom jag på det. André kändes tacksam för att han fick vara med. Och det höll tillbaka honom. Klart man ska känna tacksamhet men den får inte bli begränsande.

Egentligen klev jag nog över gränsen för vad man pratar om med främmande människor vid första mötet när vi satt där. Framförallt när samtalet man har ska visas i tv. Men André tog analysen från amatörpsykologen Engfors på rätt sätt. Snacket blev väldigt personligt men tyvärr finns det inte tid för längre diskussioner i det här formatet.

Jimmy och John tävlade mot varandra i den andra duellen. Efter deras framträdande konstaterade Carola att man får resning. Jag kan skratta ihjäl mig åt henne. Häggkvist är hysteriskt rolig.

Det är Carina Berg också. Rolig alltså. Hon är sådär härligt finurlig. Precis som sin make Kristian Luuk. Jag undrar hur deras vardag ser ut. Går de omkring och är sådär härligt finurliga hela tiden? Pratar Carina alltid med lugn och mysig röst? Står herr Luuk och levererar underfundiga oneliners när han diskar? Och vad händer när paret släckt lamporna? Lyser Luuks baltbleka kropp i mörkret?

Suck… Dags att återgå till ångesthögen. Papperarbete suger. Bjuder på några bilder från inspelningen som avslutning.

Världens oglammigaste bild? Det här är verkligheten kära nätvänner. Carola lunchar medan en kostymtjej syr in hennes byxor och en annan i teamet gör… något annat.

Läste förresten en rätt underhållande kommentar på mitt förra inlägg. Signaturen Anders kollade The Voice och tycker att det ser ut som att jag behöver semester. Det har han helt rätt i. Något jag däremot inte är i behov av är en makeover. Utseendefixeringen har jag lämnat bakom mig sedan länge. Tack och lov för det. Anders tycker även att min ”kunskap i musik är långt ifrån lyckad”. Ett konstaterande som inte kommer som en nyhet varken för mig eller omvärlden hoppas jag. Något jag däremot är grym på är att se människor och hjälpa dem att renodla deras artistiska uttryck. Något säger mig att det var just detta som fick Häggkvist att välja mig som sidekick och inte att jag är en tondöv pensionerad dragartist. Måste ringa henne och dubbelkolla…

Pussen skrattar men han har fel. Fel, fel, feeel!!!

Mosad banan smakar inte alls som omosad banan, sådetså.

Det är som äppelklyftor. Att käka ett skalat äpple och att käka ett skalat äpple som är uppskuret i bitar smakar inte heller lika. Mycket godare med äppelklyftor. Blir liksom en helt annan smak; mycket syrligare och saftigare.

Eller hur? Visst har jag rätt?

Vi struntade i det där med marionettdockan. Vi kör på kung och slav istället. Jag ligger i soffan likt en säl, pekar med E.T-fingret och pussen springer. Skitbra. Det här med att vara sjuk kanske inte är så tokigt ändå???

- Älskling, gör du mig lite skorpor och te?

- Pussen, skär du upp en apelsin åt mig?

- Honeyboney, kan du rätta till filten här lite har preciiiis lagt mig så skönt?

- Pussen, pussen, pussen...

Ja. Ni förstår. Går ingen nöd på mig i detta sjukdomstillstånd; living like a Queen, en febrig och sjuk sådan. Ligger just nu och tittar på en av mina favoritfilmer från barndomen - Matilda. Innan dess tittade jag på Nanny McPhee Returns och bölade. Ja. Jag måste verkligen vara sjuk om jag gråter till den filmen, jag som aldrig gråter.

Idag skulle pussen överraska och göra middag; han skulle göra den goda kycklingsalladen han är så duktig på att göra (ja såvida jag steker kycklingen så klart, om man nu inte föredrar knaperbränd kyckling).

MEEEN. Peston var slut. I samband med att peston var slut dog pussens matlagningsfantasi. Det går ju inte dra ut något gammal rövartrick ur röva och komma på någon annan sallad att göra? Nej, nej. Vad han gör istället? Beställer pizza.



Alltså... Inte för att jag är den som är den. Men jag var sjukt icke-sugen på sallad så thank you God för att jag har en pojkvän som är mindre begåvad i köket.

Jag har aldrig tidigare svettats till en film. Okej. Kanske till någon rysare där jag bara väntat på att yxmördaren ska hoppa fram bakom soffan. Men annars? Näe. Nya Mission Impossible-filmen (bra film i övrigt) ger kallsvettningar längs med hela ryggraden och ner i stjärtskåran, om du är höjdrädd det vill säga. I 30 minuter är de på ett hotell. Inte vilket hotell som helst utan världens högsta byggnad, i Dubai.

AAAAAHHHHH!!!

Alltså. De vinklar de filmade ur från den byggnaden borde vara förbjudna. Jag fick svindel. Hjärtat slog snabbare. Handsvetten kunde förknippas med Niagarafallen. Tom Cruise gör alla stunt själv (jeffla skrytmåns) (okej erkänner det är riktigt coolt att han vågar) vilket ger en helt annan verklighetskänsla, tycker jag. Men när han springer runt likt Spiderman utanpå världens högsta byggnad som om det vore en promenad i lekparken??? Bitch pleeease.

Om man vill lyssna på musik eller titta på film får man väl betala för det? Varför gnälla?
Så tycker vissa. Och visst kan det kännas logiskt att betala för de saker man vill ha.

Men för varje gång en person har blivit fasttagen för ”fildelningsbrott”, varje gång det ska prånglas igenom ett nytt frihets-destruktivt lagförslag, varje gång jag ser en anti-pirat-trailer på en köpt DVD, varje gång de jävla skiv- och filmbolagen gnäller över att de inte tjänar pengar samtidigt som de i själva verket drar in miljoner, blir jag mindre och mindre benägen att betala för mig.
Varför i hela friden skulle jag vilja stödja de här hemska bolagen? De gör inget annat än gnäller, är teknikfientliga, vill inte ha utveckling, jagar vanligt folk och samtidigt tjänar storkovan.¨

Jag försöker att stödja de bolag som inte straffknullar sina kunder. De andra hoppas jag dör ut snarast möjligt. Och jag försöker undvika dem så mycket som möjligt.

Jag har ingenting emot att vara själv hemma eller så. Men jag har skitsvårt för att knalla runt själv på exempelvis stan. Jag känner mig... malplacerad? Jag kan absolut inte tänka mig gå och fika alldeles själv. Gillar heller inte att sätta mig på en restaurang (Donken räknas också hit) (det har hänt och jag kände mig som världens ensammaste som satt och tröck i mig mat i min ensamhet) och äta själv. Skulle heller inte kunna gå på bio, själv. Ryser bara av tanken hur ensamt och tråkigt det måste kännas???

Det är ju ingenting fel i det, egentligen. Det är skitcoolt med folk som faktiskt inte bryr sig utan som kan gå på exempelvis bio alldeles själv. Men jag kan inte se framför mig hur jag skulle sitta där i biosalongen, käka smörpoppisar och skratta... själv?

Igårkväll smågnabbades pussen och jag (okej mestadels jag medan pussen skrattade) (är man liiite irriterad och någon SKRATTAR blir man flyförbannad) litegrann. Om vad? Städning. Han är så typiskt... manlig? Haha. Han ser inte när det behövs städas. Han liksom skuttar över dammtussarna likt någon vingklippt ängel och på något vis slår blindögat till (kanske har och göra med att han har glasögon höhö)? Och sen det här "jag har lagat middag du får diska"-principen gör mig tokig ibland - kan man aldrig göra BÅDE OCH??? Ja. Jag var alltså irriterad över småsaker. Småsaker man kan störa sig så in i helvete på ibland.

Vi har som regel att aldrig lägga oss irriterade på varandra. Att lägga sig bitter är aldrig roligt därför är det skönt att rensa luften på kvällen och lägga sig glad så man sover gott. Igår lade vi oss dock irriterade på varandra, MEN...

Så här ser det ut på TV4 ikväll. Jag hjälper min älskade lilla väninna Häggkvist att välja vilka talanger hon ska coacha under The Voice-resan. I programmet kallas jag sidekick. Tufft.

Något som inte är lika tufft är min hudton. Att sitta bredvid Carola som är solbränd och fräsch är inte lyckat när man har samma färg som en rå kyckling. Nästa gång kör jag på Ranelid-looken. Schlagertrallande författare emellan liksom…

Käkade ju semla igår. Eller ja inte bara en utan två. Vad pussens favorit är? Semla. MOHAHAHAHA.

Nej så elak är jag inte. Klart jag köpte med mig semla hem. Gick in på Willys och vad ser jag? En förpackning med semlor kvar. Inte två. EN. Förstår ni? It's. A. Sign. En ensam liten själ som ligger där helt blottad, naken och kall och bara väntar och längtar efter att få ta glädjeskutt in i munnen på mig.

Ja. Mig också så klart. Ni tror väl inte jag enbart tänkte på pussen när jag köpte semlor? Det finns så klart en baktanke. Semlor kommer ju (typ) alltid i tvåpack. HEHEHEHEHEHEHE. Win-win situation för mig. 3-1, kan vi säga.


Lägg märke till att jag faktiskt slickar på bägge semlorna, höhö.

Varför vi inte redan har käkat upp dem? Jo, det var så här. Igårkväll hade vi dukat upp med semla, film och mys. Vad händer? Jag får krupp på att lägenheten är skitig och börjar... STORSTÄDA. Vid 22-tiden. Helt normalt? Kastade ut julsakerna i all frustration, plockade upp all skit från golvet, dammade, dammsög, torkade golv, diskade...

Vad pussen gjorde? Sov. I soffan. Om det blev något filmmys efteråt? HAHAHAHA. Knappast.

... Alltså... Tänkte något smartskaft till innan de satte upp denna text??? Barnen kanske inte ser samma bild framför sig som jag gör?

1. Fru OLLON?

2. PILLERILL??

3. Svängde stugan av vinden och jordens dragningskraft eller av andra mer... sexuella dragningskrafter???

Sedan vi kom hem ifrån Thailand har jag kokat mig gröt varje morgon. Me love gröt long time. Gröt i alla dess former. Tomtegröt. Havregrynsgröt. Ja. Det var de grötformerna jag gillar.

Vad är då favoriten? Havregrynsgröt med Nalle Puhs honung (vanlig honung går bra det också om man inte vet vart Nalle Puh bor) och lingonsylt och/eller äppelmos (MMMMMmmmmmmMmmmm) är alltid ett säkert kort. Eller Tomtegröt, massor med smör och kanel/socker *dreglar*. Men som igårkväll gjorde jag fruktsallad och vad passar då inte bra än att kombinera gröten med fruktsallad och honung? Scheisse vad gött, fruktoman som jag är.

När jag var yngre käkade jag gröten utan mjölk. Det kan dock bli lite torrt; lite som att käka tapetklister.

Något göttigt gröttips ni vill tipsa grötmasterN om?

Ligger på soffan och surfar. Ögonen går i kors. Det är egentligen sovdags för Engfors men kunde inte låta bli att blogga fler bilder från schlagergiget i måndags. Dessa har jag stulit från min kära lilla väninna och schlager-MILF Pernilla.

Vilka schlagersnärtor! Häggkvist, Lena, Tine, Pernilla, Åsa och Vera bakom scenen i väntan på nostalgiakten. Två festivalprimadonnor och ett gäng dansare i neon. Kan det bli mer schlager än så här? Gala!

Carola och kvällens konferencier Björn Kjellman.